Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Det kristna samhället och romerska staten, af C. A. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 DET KRISTNA SAMHÄLLET OCH ROMERSKA STATEN.
Då nu handeln och näringarne stodo så lågt eller voro
så litet lönande och stadsbefolkningen ständigt tillväxte, var
ej underligt, om proletariatet mer och mer utbredde sig i
städerna. Till dess ökande bidrog icke heller litet, att sta-
ten tid efter annan lät utdela spanmål bland detsamma eller
på sin bekostnad anställa fäktarspel för att hålla det vid
godt lynne.
När nu ett fåtal rike lefde vid sidan af den stora mas-
san af utfattige eller hårdt förtryckte slafvar och lifegne,
måste en den största klass-skilnad uppstå, hvilken kändes
så mycket bittrare, som de ringare och fattigare dömdes och
straffades efter andra och strängare lagar än de förnäme och
rike. För första gången kände man sig i Europa stå in-
för pöbeln d. v. s. den rättslösa och föraktade fattigdo-
men, för hvilkens nöd de mera lyckligt lottade klasserna
på sin höjd kände ett flygtigt medlidande. Dessa senares ’
högre bildningsgrad kunde ej lära dem att bättre uppfylla
sina pligter mot sina fattiga medmenniskor. Snarare bidrog
den genom sin aristokratiska riktning att vidga klyftan -
mellan klasserna. Dessutom torde bildningens förädlande
inflytande i allmänhet varit temligen svagt för denna i sed-
ligt afseende så djupt sjunkna tid. I det stora hela var den
endast ett medel, att på det mest förfinade sätt njuta af
de onaturligaste njutningar, som kunde upptänkas. Den
forne allvarlige romerske anden var nästan alldeles för-
svunnen. Man ansåg det numera för en lycka, att staten
befriade en från all omtanke för det offentliga lifvet, som
ju endast var en börda. Hvilket intresse kunde det väl
också ega för ett slägte, som nästan saknade ungdomligt
hopp, andlig friskhet och skapande fantasi. För detsamma
var den sinnliga njutningen det enda verkliga. Det föraktade
gudarne, men offrade dock åt dem, emedan det var möj-
ligt, att de ändå existerade. Med ett ord den allmänna
stämningen var en dyster gubbeålders. Öfver det hela hvi-
lade en tröstlös resignation.
Sådant var det sociala tillståndet i romerska riket då
den läran förkunnades, att alla menniskor äro bröder. :’ I
den allmänna broderskärlekens namn uppmanades de rike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
