Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Det kristna samhället och romerska staten, af C. A. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET KRISTNA SAMHÄLLET OCH ROMERSKA STATEN. 93
att dela med sig åt de fattige, de senare åter att tåligt
härda ut i lifvets armod och vedermödor, samt att akta
gods och guld för intet.
Kristendomen fick derför också nästan genast rikedo-
men, den sociala stoltheten och bildningen emot sig. Men
desto varmare omfattades den af de fattige och ringe. Det
var icke bara en tom fras, då kristendomen kallade sig de
fattiges religion.
Dock var det icke endast i detta afseende den vardt
af betydelse för dem. Ty det låg i sjelfva dess ande att
befordra arbetsamheten. Nya utvägar till förtjenst öppnades
genom densamma. Handtverken kunde icke föraktas af dess
bekännare, emedan ju nästan hvar och en kristen visste,
att Paulus, den höge Apostelen, lifnärt sig med segelsömnad.
Genom läran, att alla menniskor äro bröder, hade en
lycklig utgångspunkt blifvit funnen för en social och poli-
tisk pånyttfödelse, ehuru de kristne icke genast medvetet
fullföljde detta mäl. Orsakerna härtill voro, att de förste
kristne kanske mest på grund af det allmänna förderfvet
voro icke så litet öfverspända. Ty för dem egde kristen-
domens stora grundtanke, att menniskorna genom återlös-
ningen äro Guds barn, en nära nog sinlig realitet. Ingen
skilnad fans för dem mellan det naturliga och underbara,
det jordiska och öfverjordiska. Hvarje ort, hvarje kyrka
hade sin särskilda skyddsengel. "Under gudstjensten trodde
man kyrkorna vara fulla af englar. Och så naivt fattade man
desses förhållande till menniskorna, att det var af omtanke
för deras hjertero, som qvinnorna ålades att beslöjade in-
finna sig i kyrkorna.
För personer med sådana åsigter kunde naturligtvis
icke denna verldens fröjder och njutningar ega något loc-
kande. De bildade derför också snart en afskild klass, som
icke dolde, hvad de tänkte om de andres lif och lefverne.
Och om också den helgongloria, hvari man i allmänhet
vant sig att betrakta de förste kristne till en stor del
försvinner vid en närmare granskning af deras lif, så
torde dock ingen kunna förneka, att de trots den religiösa
prålsjuka och fanatism, till hvilka månge af dem under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
