Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Literatur - Jacobsen, Niels Lyhne, anm. af H. A. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 LITERATUR.
färdiga att bereda hvarandra den mest genomgående Bartolomei-
natt, om de bara hade makt dertill.
Det är, som om man inom den literära verlden hade svårt
för att förstå, hvad dock de flesta odlare af andra konster icke
ha så krångligt med att fatta, att det nämligen behöfs både ide-:
alitet och realitet för att frambringa ett konstverk. Det fins
väl ingen målare, som nekar, att innan man känner anato-
mi, perspektiv, lefvande modell o. s. v., duger man icke till
något som målare. Men å andra sidan är det väl icke blott.
kunskapen, äfven om det vore en stor och fullständig kun-:
skap i detta, som gör honom till ep stor konstnär. Dertill hör,
att han eger en konstnärspersonlighet, att han behandlar allt.
detta yttre såsom ett material, hvilket tjenar honom såsom me-
del till att uttala något, som han har på hjertat. Har han in-
genting ått säga, så hjelper det honom sannerligen icke, om han
vet, hvar alla refben och nyckelben sitta. »Zu einem Talent.
gehört Charakter», har en gång en stor, omfattande ande sagt,
och hvad annat betyder detta, än att, när allt kommer omkring,
det är personligheten, som det ytterst beror på, den mottagande,
uppfattande, skapande personligheten. Ju kraftigare, ju sjelf-
ständigare, ju skönare den mottager och tillbakakastar sina syner,
desto kraftigare och skönare gripas vi andra deraf. Först när
en konstnär beherskar alla sina medel, de verkliga, reela med-
len, först då kan han tala — och tala sitt eget språk. Om han
sedan har något att säga? Ja, det är just detta, det kommer
an på, och det är den idealitet, som finnes i all äkta konst.
Tizian, Ruysdaél, Van Dyk – de ha icke velat tala om sig
sjelfva, de ha alla hänryckta talat om, hvad de sågo och hörde;
men de rå icke för, att ju bättre de uttryckt sig, desto tydli-
gare se vi andra. »Der kommer mannen fram, der är den stora.
personligheten»!
Det finnes också i den moderna literaturen en race, som
ständigt representerar den sunda uppfattningen i denna samman-
smältning af realism och idealism, nämligen den anglosachsiska.
I England har man förstått den konsten att se det stora i det
lilla, att finna den mest hänryckande poesi 1 hvardagslifvet, den
djupaste tragik i situationer, hvilka förekomma i så godt som
alla menniskors lif. Och då de stora engelska författarne lagt
sig till hvila, då Thackeray’s salt trängt rensande in i nationen
och Dickens skänkt henne alla sina lifslefvande personligheter,
då gick poesien öfver Atlanten och sköt nya, friska skott i den
amerikanska jorden. Sådana skalder som Bret Harte, Howells,
James junior, Aldrich m. fl. hafva visat oss, att det beständigt
firnes en ansenlig del af lifskraft i menniskoslägtet, och att för
skaldens blick okända verldar kunna öppna sig i den torftigaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
