Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR. 121
hon imellertid plötsligt blir dödssjuk, känner hon sig orolig och
börjar få igen sina gamla fixa idéer om, att menniskan har en
själ och icke blott en kropp med hud öfver, och hon ser kall-
sinnigt på Niels, när hon dör.
Nu lefver han sålunda ensam med sina stora sanningar och
sin lille sou, men gossen dör också. Niels bar i ångestens
ögonblick den svagheten att bedja Gud om barnets lif, liksom i
sin ungdom om tantens, och då underverket icke inträffar, blir
han dels förnärmad på Vår Herre, dels full af förakt för sig sjelf,
emedan han på ett så jämmerligt sätt svikit sina stora idéer.
Han går då i krig som frivillig, blir skjuten och visar den för
hans karakterslöshet högst oväntade konseqvensen att dö som
ateist.
Hvilken verldsåskådning en författare eller en vanlig menni-
ska har, är ju hans eller hennes ensak, och hvarje ärlig själ
tager väl hatten af för den, som genom kamp och strid och
sjelfförsakelse kommit till en fast öfvertygelse, låt också denna
vara aldrig så hopplös och dyster; men i sådana saker fordras
allvar, om man skall hafva vördnad eller aktning för personen. Den
unge man, som här i boken framställes såsom en rekommenda-
tion för författarens egen lifsåskådning, är en mycket ytlig per-
son. Han är obetydlig och sinlig — det är egentligen det
enda, man vet om honom, och det är tvenne egenskaper, som
förenade icke kunna väcka någon mennisekas deltagande.
Sina meningar och åsigter —- öfvertygelse och tro kan
man icke kalla dem — har han antagit på samma sätt som
man upptager en annan kuriositet, som fallit en i ögonen, och
egentligen kan han ingenting annat än prata derom. I det bela
hafva alla personerna i boken ett makalöst munläder. Men hvad
gör han under hela sitt .lif? Visar han en enda gång, hvad
hans idéer duga till? Ja, ej en gång så mycket, men visar han
någonsin en glimt af en allmänt mensklig känsla, utom då han
i sin barndom har ett slags svärmeri för sin vän Erik? Kamp
arbete, allvar, djup — allt sådant tyckes vara begrepp, som
hvarken han eller någon af hans omgifning har den minsta
aning om.
Om ändå hans dåliga handlingar vore följder af någon verk-
lig passion, af något starkt i hans själ, hvars väldiga naturmakt
kastade alla Jagar, all hänsyn till heder och ära öfver ända, men
långt derifrån! Han har egentligen aldrig älskat någon, hvar-
ken enkefru Boye eller Eriks hustru, han eger blott ett ovanligt
stort upplag af djurisk sinlighet.
Hans verldsåskådning tyckes lösa saken så, att man aldrig
skall kämpa mot någonting. Dit en menniskas lägsta lustar
föra henne, dit låter man sig drifvas bort som ruttnadt löf om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
