Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Stat och kyrka i deras inbördes förhållande, af Fredrik Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 STAT OCH KYRKA I DERAS INBÖRDES FÖRHÅLLANDE.
nande förhållande till sig bringa det menskliga lifvets hela
rika mångfald af anlag och krafter. I förra fallet blef staten
en teokrati. I senare fallet blef religionen en statsinstitution.
Det förra utmärker österlandets stora verldsriken, likasom,
och framför alt, riket Israel. Det senare gäller företrädesvis
om Grekland och Rom.
Det var först med kristendomen, som äfven i detta
afseende den omhvälfning i tänkesätten inträdde, hvilken
banade vägen för ett nytt tingens skick. Först nu blef det
religiösa samfundet fattadt i sin renhet och sanning såsom
ett från alt, hvad verldsliga samhällen heter, till sin grund-
karakter strängt åtskildt. Mästaren hade ju uttryckligen sagt:
»mitt rike är icke af denna verlden>.
Den utsagans mening hade också den kristna kyrkan
under de första århundradena af sin tillvaro rikligt tillfälle
att finna bekräftad. Martyrernas kyrka kunde icke gerna
uppträda med anspråk på att vilja beherska ett statsväsen,
som stod och föll med den naturdyrkan, hvarmed det under
tidernas lopp vuxit samman, lika litet som å sin sida detta
statsväsen rimligen kunde falla på den tanken att uppdraga
sina ärendens utförande åt bekännarne af en religion, hvil-
ken de romerske magthafvande från sin ståndpunkt ansågo
sig befogade att frånkänna sjelfva rätten att vara till.
Ett annat blef emellertid förhållandet, då den förtryckta
kyrkan, tack vare kraften af sin inneboende styrka, blifvit
den segerkrönta. Då framträdde tillförene okända uppgifter
för de ledande männen i stat och kyrka. Hvem har väl rätt
att förundra sig öfver, att de uppgifternas lösning blef, så-
dan den blef? Ty man må, huru mycket man vill, och det
med alt skäl, beklaga den ödesdigra sammanblandning af
statens och kyrkans magtområden, som nu gjorde sig gäl-
lande, man lär dock svårligen, om man vill vara rättvis,
kunna undgå att på samma gång på det hela finna det
ganska naturligt, att man för förverkligandet af de nya upp-
- gifter, som här förelågo, till en början såg sig hänvisad att
beträda de gamla, sedan århundraden banade vägarna. Det
nya vinet behöfde nya läglar, det låter sig visserligen icke
bestrida; derför skulle det ock få dem — i sinom tid. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
