- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1881 /
461

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÅGRA ORD OM IBSENS »GENGANGERE», 461

v——

att förbindelsen erkännes af yttre magter, kyrka, stat och med-
menniskor. Men antingen äro de inre vilkoren för ett äkten-
skap förbanden, och i så fall blir det yttre erkännandet af ingen
betydelse, eller också finnas de icke, och då blir det yttre er-
kännandet en frestelse att uppgifva den allvarsamma pröfningen
af sanningen sjelf och tro att vilkoren äro uppfylda. Ty den
som tviflar, huruvida han har den kärlek, som fordras för att
ingå ett äktenskap, han får sitt tvifvel delvis häfdt genom sin
: egen tro på den yttre formens helgande magt. HFörsvunne denna
tro, så tvingades menniskan att endast i sitt eget inre söka vit-
nesbördet för förbindelsens sedliga halt. Men detta fruktar men-
niskan. Derför litar hon sig till den yttre formen, som tillika
för det med sig, att andra menniskor icke draga förbindelsens
berättigande i tvifvelsmål. Men det enda, som gör en förbindelse
mellan en man och en qvinna berättigad är den verkliga personliga
kärleken; der denna ej finnes, der är det omöjligt att hålla kysklie-
tens bud i helgd. Det är derför i äktenskapets eget intresse,
som Ibsen i detta arbete förordat förbindelser utan den yttre
äktenskapliga formen, men ingalunda har han skänkt sitt gil-
lande åt 8. k. fri kärlek, d. v. s. förbindelser på behaglig tid.
Tvärtom klandrar han dylika, då han låter Osvald inskärpa det
’origtiga i att »forstade sine barns mor.»

Manu har vidare påstått, att Ibsen förnekat barns skyldighet
att älska och ära sina föräldrar om dessa äro »i något afseende
mindre aktningsvärda.» Långt derifrån! Han har blott sagt, att
oäkta barn ej kunna såsom sina verkliga föräldrar älska dem
som blott i kroppslig mening äro det. .

Ty liksom intet yttre äktenskapligt band kan göra en för-
bindelse mellan en man och en qvinna till ett verkligt äkten-
skap, så kan ej heller detta band legalisera de barn, som. blifva
frukten af en sådan förbindelse. Oäkta äro derför ej de,
hvilkas föräldrar underlåtit att enligt lag och ordning ingå med
hvarandra ett äktenskapligt förbund, utan de, hvilka ej äro födda
af föräldrarnas kärlek inbördes och till dem. Så skall en mor
aldrig någonsin kunna lära sig att älska det barn som sitt
eget, hvars fader hon ej älskat, ty i någon mening, i någon
Hbetydelse är dock alltid barnet en gengångare från såväl far som
mor. Man må ej svara, att erfarenheten lär motsatsen. Den
lär endast, att ett oäkta barn kan få sin fysiska moders var-
maste kärlek. Detta förneka vi ingalunda, men deremot neka
vi, att denna kärlek är en moders för sitt verkliga barn; ty mo-
dern skall dock aldrig kunna glömma, att barnet har en fader,
att det äfven är faderns barn. Det fins derför blott ett sätt att
legalisera ett barn af oäkta börd, och det är, att fadern och mo-
dern lära att i sann mening älska hvarandra, så att af deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 21:22:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1881/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free