Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 NÅGRA ORD OM IBSENS »GENGANGERE».
förbindelse blir ett verkligt äktenskap. Der detta är omöjligt,
der är legalisationen omöjlig. Men detta innebär för barnet, att
det på jorden hvarken eger far eller mor i verklig mening. Dock,
om uttrycken vilja vi ej tvista, men hvar och en måste ju dock
medge, att likasom det är en skilnad mellan en mors kärlek till
det barn, i hvilket hon kan älska fadern, och hennes känslor
för det, i fråga om hvilket detta ej är möjligt, så är det ock
en skilnad mellan ett barns kärlek till sin mor, i händelse dess
kärlek till modern är oupplösligt förbunden med motsvarande
känslor hos fadern, och i händelse detta icke är fallet. Det är
blott detta vi fasthålla, och vi yrka, att ett barn har rätt att
fordra det förra — helt naturligt, emedan det andra alterna-
tivet förutsätter en brottslig förbindelse mellan föräldrarna —,
och att en af menniskans dvrbaraste rättigheter blifvit kränkt,
då denna fordran ej blifvit tillgodosedd. Det är detta Ibsen i
»Gengangere» gjort gällande. Då fru A. berättat för sonen om
faderns lefnadssätt och karakteren af deras äktenskap, går det
med ens upp för honom, att den man och den qvinna, som
han egnat en sons kärlek, ej hade rätt att göra anspråk på
denna känsla. Men detta icke derför, att fadern varit en dålig
menniska, och modern tagit miste om den väg pligten bjöd henne ’
att gå, utan derför att deras förhållande till hvarandra ej varit
ett verkligt äkenskap, och de sjelfva sålunda ej i verklig mening
varit hans föräldrar.
Alltså är det i intet afseende blott den vttre, fysiska sidan,
som konstituerar en familj, vare sig vi tänka på förhållandet
mellan man och hustru, föräldrar och barn eller slutligen på för-
hållandet mellan syskonen, Derför äro Regina och Osvald ej
syskon i egentlig mening, ty kammarherre Alving är ej deras
verkliga fader. En förbindelse dem emellan är sålunda ej blod-
skam i etisk mening, och häraf förstås, i hvad mån Ibsen drab-
bas af en tredje mot honom gjord anklagelse.
Den uppfattning af äktenskap och familj, mot hvilken Ib-
sen uppträdt, kallar han »Gengangere», »overtro»; den utgör »en
af disse meninger, som er sat i omloeb i verden . . .», men som
sakna kraft att i verklig mening fortlefva inom oss. Men med
dessa »Gengangere» måste vi bryta. Mensklighetens kulturarbete .
från en sida sedt består just i att befria sig från sådana »gamle
afdede meninger» och sådan »gammel afded tro». Utan stor
strid sker ej denna befrielse. Men visserligen är den pligt;
den som söker sanningen, måste tvifla; han måste tvifla på,
att de former, i hvilka den bjudes honom äro tillfredsställande;
den som ej vågar detta tvifvel, är och förblir dogmatiker, vare sig
han ställer sig på det nyas eller på det gamlas sida. Menni-
skan får ej tro på något, så länge detta för henne har karakte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
