Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR.
8l
eller bestämmas såsom spetsig oberoende af sitt förhållande till den
räta och den trubbiga vinkeln. Magnetens nordpol och sydpol, växtens
krona och rot, djurets hufvud och hjärta äro icke blott- från hvarandra
bestämdt åtskilda, utan utesluta till och med hvaranda, men äro det
oaktadt väsentligen forbundna; hvardera leden förutsätter väsentligen
den andra och hänför sig till den såsom sitt nödvändiga korrelat.
Slutligen kan det oändliga själft icke tänkas öller vara utan relation till
de i ändligheten ingående motsatserna; men däraf följer ingalunda, att
det skulle i samma hänseende och samma betydelse vara och icke vara
oändligt. Hegel själf skulle icke hafva kunnat tänka en
sammanhängande tanke, än mindre uppställa ett filosofiskt system, om han icke i
sitt tankande faktiskt hade iakttagit motsägelse lagen i dennas egentliga
(aristoteliska) betydelse; den innebär näml. i grunden intet annat än
fordran af konsekvens i tänkandet. Men i det Hegel företrädesvis fäste
sin blick på lagens felaktiga tillämpning, föranleddes han därigenom
till sådana uttryck, som synas innebära ett förnekande af själfva lagen.
Otvifvelaktigt har detta gifvit hans motståndare vapen i händerna och
i betydlig mån bidragit till att bringa systemet i missaktning. För
att bringa i. dess rätta dager den grundtanke, som genomgår Hegels
filosofi är det därför nödvändigt att uttryckligen framhålla och uppvisa
skilnaden mellan den otänkbara motsägelsen och den enhet af motsatta,
hvilken af Hegel med rätta betraktas såsom ett vilkor för all
verklighet. Då afgående denna fråga ’ tämligen oklara föreställningar synas
vara rådande, må det tillåtas att hänvisa till det försök att utre*la
den, som af ref. blifvit gjordt uti en uppsats: "Ueber das Gesetz des
Widerspruchs und die Bedeutung der Negation" införd i 7 häftet af
"Philosophishe Monatshefte" 1881. För vinnande af öfverensstämmelse
med det utom Hegels skola allmänt antagna språkbruket torde det
vara lämpligast att endast för den otänkbara motsägelsen begagna
ordet motsägelse, enär det icke lärer kunna väntas, att mängden af
vetenskapsmän skola af undseende för Hegel och haas anhängare uppoffra
ordets häfdvunna betydelse och därmed tillika den grundsats, som
bjuder att förkasta det sig motsägande. Emellertid är språkuttrycket af
underordnad betydelse; så mycket vigtigare är däremot, att icke genom
uttryckets tvetydighet själfva tankeinnehållet uppoffras eller förvrides.
Prof. Monrad, som i läran om motsägelsen så väl som i det öfrigu
nära anslnter sig till Hegel, skiljer dock (s. 138, 139) mellan tänkbara
och otänkbara motsägelser. "Man tager ofta Modsigelsen ganska
abstrakt som en vilkaarlig Sammenstillen af modsatte o g hi nan den
ophæ-vende Bestemmelser (contradictio in adjecio), som: en firkantet Cirkel, eu
Kniv uden Blad og Skaft, "ein hölzernes Eisen" o. s. v. Men saadanne
Absurditeter, der vistnok ere umulige, ere ligesaa intetsigende, soin
de identiske Sætninger, at en Cirkel er en Cirkel o. s. v. Men
Sandheden er, at den væsentlige Modsigelse ikke alene kan ezistere, men at
den ezisterer överalt, at Alt gjemmer en indre Modsigelse, der netop
er Drivkraften i al Udvikling, Bevægelse og Virksomhed. Härvid må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
