Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
LITERATUR.
dock anmärkas, att det icke blott är sådana godtyckligt bildade
motsägelser, som äro omöjliga. Skilnaden mellan det godtyckliga och icke
godtyckliga är icke af logisk, utan af psykologisk natur och dessutom
alt för sväfvande för att tjäna till kriterium p& en saks tänkbarbet.
Då man t. ex. i matematiken abvänder det indirekta beviset, d. v. 6.
bevisar en sats därmed, att dess förnekande leder till motsägelse, är
det icke af ett godtyckligt infall som man utgår från antagandet af
den kontradiktoriska motsatsen till hvad man skall bevisa; detta
antagande är fastmer i de fall, då ett direkt bevis icke kan gifvas, det
enda möjliga medlet att vinna den visshet, som åsyftas. Och då det
i fråga varande antagandet visar sig leda till en motsägelse, så är
denna motsägelse ingalunda intetsägande, enär den just utsäger, att
den på försök antagna förutsättningen är omöjlig.
Vi hafva ansett oss särskildt böra framhålla denna punkt, emedan
läran om motsägelsen utan tvifvel är den, hvilken för de läsare, som
icke ansluta sig till Hegels ståndpunkt, utgör den svåraste stötestenen
vid hans logik och följaktligen äfven vid den skrift, hvarom här är
fråga. Fattas den existerande motsägelsen såsom identisk med enhet
af motsatta, så blifver förf:s tankegång i allmänhet klar och begriplig;
men de fleste läsare skola sannolikt hafva svårt att förgäta ordets i den
vanliga logiken antagna betydelse; och den skilnad förf. uppställer
mellan den möjliga och den omöjliga motsägelsen synes icke fullt
tillräcklig att förebygga förblandningen af båda.
Såsom redan är antydt, ansluter sig förf. så väl i metoden som i
uppfattningen och anordningen af de särskilda kategorierna nära till
Hegel. Visar han sig än här icke mindre än i sina föregående skrifter
såsom den själfständige, grundligt och mångsidigt bildade tänkaren,
så framträder dock denna själfständighet för det mesta blott i
framställningssättet samt i den belysning han från* den intagna
ståndpunkten sprider så väl Öfver nutidens filosofiska och kulturhistoriska riktningar
som i allmänhet öfver konkreta förhållanden på lifvets och andens
område. Förf. anmärker i företalet, att de modifikationer, som åtskilliga
bland Hegels anhängare hafva företagit i systemets geniala arkitektonik
synas honom vara af tvifvelaktigt värde, och han uttalar sin farhåga,
att äfven de ändringar han själf på ett och annat ställe vidtagit icke
hafva bättre lyckats. Med fullt erkännande af den pietet och
samvets-grannhet, som uttalar sig i denna fruktan, torde man dock hafva skäl
att, finna den öfverdrifven. Hegel själf, huru fast han än var
öfvertygad om sin metods sanning, frånsade sig dock uttryckligen hvarje
anspråk på att i utförandet däraf hafva hunnit fullkomligheten. Om
för öfrigt försöket att delvis förbättra ett filosofiskt system lider af
vanskligheter och i många fall har åstadkommit ett resultat, som varit
sämre än originalet, så följer däraf icke, att alla dessa försök ha varit
fruktlösa. Enskilda begrepp kunna hafva blifvit närmare belysta, och
äfven där förändringen icke utgjort något framsteg, kan den dock hafva
bidragit till att antingen uppenbara bristerna i systemet eller ock ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
