Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literatur.
273
vara okunniga om att dessa frågor, så lifligt diskuterade af vår
samtid, stått på dagordningen i öfver två sekler, och att de redan
vid sitt första framträdande blefvo besvarade på ett sätt, som borde
hafva gjort all vidare ordväxling obehöflig.
Ett af de första inläggen i frågan har nyligen af svenska
literatursällskapet blifvit genom hrr Stjernström och Noreen på ett
mönstergiltigt sätt framlagdt för den svenska språkforskningens
vänner, nämligen Samuel Columbi svenska ordeskötsel, såsom det
af inledningen framgår, sannolikt affattad 1678, sista året af
författarens vistelse i Paris. Det mål, han satt sig före, är tvåfaldig*
att verka för ett förbättradt skrifsätt och att påvisa lämpliga
källor, hvarur språkets knappa ordskatt kunde hemta en väl behöflig
förstärkning. Man behöfver icke läsa långt, innan man finner, att
C. verkligen egde de härtill nödvändiga förutsättningania, ett fint
språköra, filologisk bildning, oväntadt sunda åsigter om språkets
uppkomst och väsen, samt nog fördomsfrihet att bryta med det
gamla, såvida detta blott i sin ålder sökte stödet för en okränkt
tillvaro; exempelvis må framhållas följande satser: »Ett språk är
tankans afbildning, tankan Tingets; Tankan har Gud ok Naturen
oss gifwit, Språket föräldrarne el. umgängesfolket; alle Europeiske
språk hafwe en gemeenskap ok synes komma af samme källa, men
hafwe fått någon olijkhet förmedelst tijden ok rummens åtskilnad».
De, som envist fasthålla vid det gamla, gisslas i följande kraftiga
utfall: »Om barnen somligstaans i Sverje krypa på ugn, när
främmande kommer, där de titta fram ok räkna båtarne i munn på
den ätande, sku di alti’ så göra? Om de nu stryka snoorn raäd
Tröij-ärmen, sku di alti’ så göra? Om man altij skulle blij wed
dä gamle, så skulle altij efterkommande wara åsnor eller stumme
dummar, som inte wackert skulle kunna komm* til wäga sielfwe».
I rättskrifningsfrågan visar han sig som nystafvare af äkta
skrot och korn och uppställer uttryckligen den fonetiska principen
som den enda rätta, »ju närmare tankan kommer till Tinget,
språket til Tankan, skriften til språket, ju fullkomligare är däd; I
skrifwande har fulle daglige taalbruket högste rätten, ok bör
fördenskull skrifwas iverd el. wård mundus», ty »står iag inte i taal
ok säger, när iag talar om Wärden, ock-dera wärden i^g menar,
antingen mäd / eller utan /, hwarför* ska* iag så nödwändigt
tekna*t i skrifwande, emädan samme förstånd sitter i ögat, när dä*
läser, at förstå håckendera iag menar, som i örat, när dä’ talas».
Dessutom vill han i tryck ha de tyska typerna utbytta mot
latinska, ty »hwad svårighet ska’ wij göra meer än Holländare ok
Ängeländare, som nu meer ok meer läggia bort deras förr
bruke-lige bokstäfr, som äre mycket mörke, nästan som wåre Swenske,
ok taga wijd de här klare ok zirlige utur Latinske Werden».
Med afseende på språkets ordförråd är han synnerligen
frisinnad; »Somlige äre så granlagade i örat, at om de få höra et
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
