Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 ; EN MODERN SPANSK DRAMATIKER.
uppfostrats först i någon öde trakt i Amerika och sedan i ett
kloster. Med mäktiga intryck af en storartad, dyster natur, med en
strängt ortodox kristen tro, med ett lågande nit att i lifvet söka
förverkliga sitt ideal för hvad han anser en sann människa, en
verkligt kristen böra vara, träder han föräldralös ut i världen med
sin unga syster Blanca. Han har beslutat att skänka hela sin
stora fäderneärfda förmögenhet åt de fattiga, följande så Evangeliets
bud, och går att i Spanien förverkliga denna sin afsigt, på samma
gång som han antar en anspråkslös plats som förvaltare i Rafaels
hus för att därigenom förtjäna sitt uppehälle. I Rafaels hem lär
han känna dennes syster Luisa, en ung skönhet, som sedan
barnaåren är förlofvad med grefve Edvard. Den svärmiske, rättrådige,
blott för det ideala lefvande Pablo har icke förut känt hvad
jordisk kärlek vill säga; Luisa skall vara den första, som väcker
denna känsla hos honom. Men för att vinna Luisas hand måste
Pablo vara rik. Pablo har med stoiskt lugn och kristlig
ödmjukhet fördragit alla de oförrätter, alla de förolämpningar, han såsom
fattig, såsom ringa tjänare måst lida, utan att ett ögonblick tveka
att uppfylla sin afsigt att skänka hela sin förmögenhet åt de
fattiga. Nu börjar han vackla i sitt beslut; gåfvobrefvet är just
uppsatt, Pablo skall skrifva under detsamma, han strider en hård
strid mellan sin kärlek till Luisa, som blott kan blifva hans hustru,
om han är rik, — och sitt samvete, som bjuder honom att
fullfölja Evangeliets af honom, den svärmiske pietisten, i strängaste
mening tydda bud. Den jordiska kärleken segrar. Pablo rifver
sönder gåfvobrefvet, — han har valt jorden.
Men Pablos lycka skall blott vara ett ögonblick; under det
att han är berusad af sällheten att hafva rätt att älska Luisa och
känner sin kärlek besvarad, är han olycklig i sitt innersta. Hans
ömtåliga samvete anklagar honom, han tycker sig hafva svikit Gud,
svikit sin tro, sitt ideal; för hvarje steg han tar i världen tvingas
han att handla mot sina religiösa principer. Olyckan vill också,
att grefve Edvard alldeles icke är hågad att återgifva Luisa hennes
frihet; en förlofning är i Spanien lika bindande, som ett
äktenskap, för så vidt icke båda parterna godvilligt öfverenskomma om att
upphäfva densamma. På samma gång oroas han af att se, huru
Rafael söker förföra hans syster Blanca; förgäfves varnar han
henne, Blanca förstår ej faran, men tror sig älskad rent och ärligt
af Rafael. Pablo är midt inne i den reala verkligheten, och man
förstår, huru en svärmande, religiös idealist skall taga sig ut i en
omgifning sådan som Pablos. Luisa uppmanar honom att fly med
henne ; Pablo visar bestämdt tillbaka ett så orättrådigt handlingssätt
Luisa, som verkligt älskar Pablo, beslutar då att genom att kasta
en fläck på sin egen ära tvinga Edvard att bryta förlofningen;
hon flyr en afton till Pablos hus; Pablo, ett mönster af rättrådig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
