Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
FÖRSVARSFRÅGAN. H
försvarskraft, och att det till och med i ett eller annat fall
kan tillmätas företräden, mqn det har ett fel. Det är öfver
hö/van dyrt. Hela det antal, som årligen skall bibringas ett
högre mått af utbildning, eller den s. k. stammen, och som i
andra land uttages genom lagens bud, skall nämligen här
köpas mot kontant erkänsla, hvarförutom man velat tillerkänna
äfven den värnpliktige en jämförelsevis hög dagaflöning. Alt
går nämligen här ut på, att den tid, man använder för att
göra sig skicklig till fäderneslandets försvar, ej skall förefalla
individen såsom en uppoffring, och därför har först och främst
den, som fullgör den allmänna skyldigheten, tilldelats en
aflöning, som är högre än i andra land, och sedermera den, som
underkastar sig en fullständigare utbildning, ansetts böra undfå
en årlig lön, hvilken, växlande alt efter konjunkturerna, under
ogynnsamma förhållanden kan uppgå till snart sagdt hvilket
belopp som hälst.
Principen, att hvar och en, som utför ett arbete för
statens räkning, skall därför betalas, kan visserligen förefalla
både vacker och riktig, men på ifrågavarande område leder
den till ett — om uttrycket tillåtes oss — mecenatskap, som
knappast något land i Europa ansett sig hafva råd att
utöfva. Allraminst står utöfvandet häraf i samband med det
ständigt återkommande ropet pä att «vi äro ett fattigt folk»,
och att «vi måste hafva en billig härordning, som icke
utarmar oss». Motsägelsen häremellan är uppenbar och har i
sin mån bidragit att göra den tvistiga frågan ännu mera
svårlöst.
Svårigheterna stå emellertid ej till att afhjälpa, så länge
svenska folket genom sina ombud på det bestämdaste vägrar
att antaga en grundsats, som i nästan alla andra europeiska
land, värt broderland Norge inbegripet, blifvit mer eller mindre
strängt tillämpad. Vi mena grundsatsen om statens rätt att
genom lottning uttaga och öfva det antal försvarare, som af
behofvet anses påkalladt. Sä länge denna vägran fortfar,
kan Sverige ej häller f ör måttligt pris skaffa sig en
härordning, som tillför det all den försvarskraft, hvaraf det skulle
kunna vara mäktigt. Därom är dock ej nu värdt att orda,
ty att hvarken komité eller regering eller någon annan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
