Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L1VARDA.
Mitt bröst var tärdt.
Den stunden nära drog,
Som mig för alltid bort från jorden tog.
Och så — bredvid min bädd, i bön försänkt,
Min fostermoder satt; i tårar dränkt,
Han böjde knä invid, och på min hand
Jag kände hvarje droppes heta brand;
Och kring min hufvudgärd en undersyn
Af englar redan kom med bud från skyn;
Men dem jag knappast såg, min brustna blick
I denna sista stund, då bort jag gick,
På honom höll jag fäst, på honom blott
Och tänkte: Gud, hvi skall jag lifvet sluta?
Hvi far jag ej hans trogna kärlek njuta?
O Gud, jag ej förtjänt en sådan lott!
Jag dog.
Men synd i dessa tankar gömdes,
Och därför bot att genomgå,
Förstår du, engel, hur jag så
Till skärseldspinan dömdes.»
IX.
— «Och nu, Livarda, boten slutad är!»
Så hördes engelns röst; «i ljusa höjder
Bland jungfrurs kor dig vänta himlens fröjder.
Däruppe snart du blomsterkronan bär,
Som Herren åt sin brud beskär!
Du till den kärleksfamnen slutes,
Som var och är och blir ditt mål.
Det lyckans sken, det tomma prål,
Den sorg, som öfver jordelifvet gjutes,
Det slocknar alt, försvinner nu, ty här,
Livarda, Herren själf din vinning är!
Och hvart förnyadt slag af mina vingar
Oss mera nära till hans himmel bringar:
0 se, hvad eld, hvad lif i hvarje sfär!
1 bottenlös azur hvad ljus, hvad glans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
