Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
LIVARDA.
Och — samma tycke ock för mig^han närde!
Jag älskad var, jag älskad var igen!
VII.
Att älska — engel, säg! — och älskad bli,
Förstår du, hvilken makt som bor däri?
Att så med ens se sorg och dunkel fly
Och känna himlens ljus, i själen gry!
Att dagen om förnimma blott en röst,
Som hviskar underfullt uti ens bröst
Om kärlekstro; att natten om hans namn
Som harpotoner klart i drömmen höra,
Och så, när gryningsstund med rosig famn
Sig sakta smyger in att hvilan störa,
Att då i alt den kärlek återse,
Som vill så öm sin morgonhälsning ge!
Att hand i hand tillsammans vandra ut,
När månen syns vid sommardagens slut
Med sken så mildt och likt en luftig slöja
Kring tysta, mörka lunden dröja
Och än är gömd i bladens nät
Och blänker än framför ens fjät
Med blick så ljuf och underbar!
0 engel, säg, när du på lätta vingar
1 månens ljus dig ned till jorden svingar,
Om under lummigt hvalf ett sådant par
Du stundom såg och afundsjuk ej var?
vm.
Jag älskad nu af honom var så ömt,
Men, ack, för sent! — Ett år af smärta tömt
Mitt ungdomsmod och så dess krafter släckt,
Att blomman lik jag var, från stängeln bräckt,
För alltid bräckt, och ingen kärleks glöd
Mig kunde rädda från en tidig död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
