Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVARDA. 35
Hon hviskade: tMen närmar då vår färd
Oss icke mer igen till mänskans värld?»
— «Till mänskans värld, mitt kära barn? . . . Ack nej!
Sä djupt, så djupt hon ligger nu, att ej
Från denna rymd, hvari vår bana går,
En engels öga ens att henne se förmår.
Men säg mig, hvi du denna fråga väcker?»
Förlägen svarte hon: «Jag har en bön;
Vår jord jag ville se; hon var så skön!»
— cSå skön? . . . Men se, så långt ditt öga räcker,
Om henne sådan glans betäcker?
Har redan du förglömt, hvarthän oss bär
Vår flygt? ... I sanning, denna fråga är
Helt underfull! . . . Men kom, framåt, framåt!»
Och mera snabb ännu på luftig stråt
Han sträckte breda vingen ut och flög
Alt högre upp.
Men tyst Livarda smög
Till engelns famn att blyga kinden gömma
Och bad med ens: c Ack, synd det är kanske,
Men låt mig än en gång min älskling se!»
Och engeln återhöll sin flygt. — Väl ömma,
Men stränga orden ljödo: «Hvad, du vill
Din älskling skåda en gång till?
Din väg till himlen går, men lust du hade
Att fläcka än den blick, hvarmed du vet
Dig gifvet är att se Guds härlighet?
Din älskling se!»
— «Ett ögonblick!» hon sade,
•Ack., blott ett ögonblick!» — En stund han såg
Pä bedjerskan, bedröfvad i sin håg,
Och svarte: «Barn, o, detta skulle vara
Att hundra år till skärseldspinan fara
På nytt!»
Hon teg, men trägen bad därpå:
«0, låt mig honom se, och .... ske altså!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
