Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
LIVARDA.
XL
Det var en ljuflig kväll. — I väster sänkte
Sig soleri långsamt ned och stänkte
I purpurns och orangens färg
Sin afskedshälsning öfver dal och bärg.
Men jorden själf af sådant välbehag
I glansen sken, som om den lag
Hon känt, som henne blott för smärtan danat,
Och nu som slut på dagens strid
Ett ögonblick af ro och frid,
Så sällan skänkt, med dubbel glädje anat.
Och engeln med Livarda åter var
På jorden. Dold för dödlig blick, han bar
Sin börda till den obemärkta gärd,
Där flickan njutit fostermoderns vård.
Och likt en strimma blott ur aftonskyn
Han sköt bland träden in vid parkens bryn
Och dröjde där.
Af oro flickan skalf. *
cAck», sade hon, cinunder dessa hvalf
Jag honom återser för visst!» .... Och tårar
( Med orden bröto, fram .... «Se, där jag spårar
Den platsen än, hvarest den första gång
Jag lyssnat till hans stämmas kärlekssång . . .
Vi sutto där och blott om sällhet drömde,
Så att vi tidens flygt och alt förglömde,
Och jag för sådant dröjsmål ofta nog
Fick bannor af min fostermor med fog.
Se där min bänk! . . . Och haggtornsbusken stänker
Sitt blomsterregn däröfver än och blänker
Så hvit som snö! . . • O Gud! och står ej där
Min rosenbuske frisk och skär!
Ack ja, det är som förr! — Och solens sken
Brann också då emellan stam och gren,
Och glada fåglar stämde då sin kör
Som nu, och . . . Engel, säg, om du mig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
