Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF II ADOLF.
’ 41
mannens skugga. Der kom soldateskernas dunkle herskare,
Wallenstein, mannen af den slaviska typen med det mörka
anletet och de skarpa dragen, han som aldrig visade sig för
de sina utan att med glansen af en beräknad ofatt prakt söka
blända massornas inbillning: han väckte blott känslor af
ödslighet och skräck vid sidan af den nordiske hjelten, hvars blick
vann härar utan att söka det: på ett annat och högre sätt
fjättrade han massornas inbillning. Och antingen han talte sin
svenska — fädernemålet — eller det germanska tungomålet,
som han lärt vid sin moders knä, samma var makten i
den enkla vältalighet, hvarmed han trängde till hjertan, i de
slående orden, med hvilka han segrade i underhandlingen,
eller de veka, hvilka han böjde till dikt i en nordisk folkvisas ton.
Men denna enkelhet var ej en yttre. Att hos den sunda
menniskan de enklaste känslorna tillika äro de djupaste,
visade Gustaf Adolfs personlighet: för Gud, för fosterland och
slägt var hans lif.
I hans egen samtid skulle det låtit som ett ofattligt tal,
att Gustaf Adolf skulle saknat en varm och lefvande
gudsfruktan; vän och fiende, protestant och katolik, ingen har
tviflat derpå. Men för den riktning i våra dagars
historieskrifning, eller rättare sagdt, för den verldsåskådning,
hvilken från hans lefnads största handling, uppträdandet i
Tyskland, vill borttaga de religiösa och ädla
bevekelse-grunderna för att i stälfet insätta endast politiska eller rent
egoistiska, har följdriktigheten liksom fordrat att ur hans
karakter också borttages det Gud hängifna draget, det religiösa
sinnet. Åtskillig nyare tysk literatur, som skjutit rotskott
äfven i andra land, visar öss detta i många skiftningar. Hvad
vi, som stå den nationela minnesvakten kring vår store
konung, härtill kunna säga är, att det ju dock på det hela taget
är hederligare handladt af främlingarne att låta honom hela
sitt lif vara i saknad af religiöst sinne än låta honom som en
vanlig hycklafe komma till deras fäders hjelp. Sådane som
det göra[ ha dock också funnits.
Vi vilja ej här inlåta oss på dessa det nationela och
politiska partisinnets förirringar, hvilka trängt in på häfdens helgade
mark; under de gifna omständigheterna är det en glädje, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
