Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3»
GUSTAF II ADOLF.
Vid ett annat tillfälle *) har jag framhäft detta drag af
harmoni såsom särskildt utmärkande Gustaf Adolf bland
verlds-historiens stora gestalter: det sunda sinnet utan öfverdrift,
det måttfulla, som alltid yiom sig sjelft har sin lag och sin
gräns, det ädla jemnmåttet, hvarpå berodde förmågan att
upptaga och till enhet bringa det annars skilda. Allt detta
har åt Gustaf Adolfs karakter gifvit en prägel af nästan antik
enkelhet; men dess äkta sedliga genombildning på kristlig
grund lyfter honom öfver antikens gestalter.
Det stora är det enkla; så äfven i fråga om
personligheten. Detta blef sannadt genom Gustaf Adolf. Redan hans
yttre väsen röjde enkelheten. Den makt hans personlighet
öfvade berodde i ej ringa mån derpå. Det var denna som
gjorde honom till den folkets man, han var ej blott på den
ena sidan af Östersjön. Huru väl blef han ej förstådd, «der
sanfte leutselige Herr,» som visste att tala så vänligt och
okonstladt med alla, när han i Tyskland trädde i beröring
med de fria riksstädernas borgerskap, huru väl förstådd af
den simplaste soldat i det protestantiska lägret! Det var det
enkla naturfolket i norden, som genom honom talte till
fränden i söder. De voro som två bröder, hvilka ej råkats på
länge, men som dock kände hvarandra så väl. Det kom
sig deraf, att i den nordiske konungens enkla väsen
återspeglades de gemensamma germanska dragen^ i deras
ursprunglighet och renhet. De lågo redan i hans anlete,
guldkonungens, som de södra folken kallade honom. När han
syntes i den enkla gråa drägten eller på bataljdagen, såsom
vid Breitenfeld, på löddrig häst, i det gula elghudskyllret med
fjädern vajande ur filthatten, utan hjelm och utan harnesk,
utan andra fältherrars ståt, hvilken storm af jubel for ej
genom de djupa leden af denna här, som sjelf ej heller var
till för parad och fåfänglighet! Der kom Bogislav af
Pommern honom till möte, omgifven af all den plumpa tyska
fursteståten. Man såg honom ej: fursten försvann i den enkle
*) Gustaf II Adolf (Sveriges historia Stockh. 1881, 1882).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
