Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3»
GUSTAF II ADOLF.
Låtom oss här ej göra hvarken det ena eller det andra.
Bristerna och felen, som funnos hos denne store man, denna
helgjutna karakter, de höra så nära samman med de goda
gåfvorna och förtjensterna, att de bäst äro att fatta såsom
blott deras naturliga inskränkning. De äro inga rostfläckar, som
tiden stänkt på riddarens sköld att fräta den ädla metallen:
de likna mera molnens skuggor, som fara öfver den blanka
ytan. För den, som ej vill eller ej kan fatta Gustaf Adolf
sådan han var, sann och hel, blir alltid sanningen om honom
misstänkt som loftal.
Det fans hos honom en häftighet i sinnet, en snarhet till
vrede, en ifver som helst strax gick till dët yttersta och
tillgrep de starkaste medlen, äfven om de ej alltid syntes vara
af nöden. Det finnes drag af honom, som förefalla som
onödig hårdhet. Men hvad var denna ifver annat, än låga
at samma eld, som brann i djupet af hans själ och förde
honom till det stora han uträttat? Ingen-kände honom bättre
än Axel Oxenstjerna: com min köld ej dämpat, sade han,
skulle ’ Eders Majestät varit förbrunnen». — Med rätta har
den engelske historieskrifvaren Gardiner sagt om Gustaf
Adolf, catt i verldshistoriens hela rymd kanske finnes ej en
personlighet, hvilken i den grad som han ger intrycket af
på en gång så mycken kraft och så mycken förmåga af
be-herskning och gräns — just det säkraste beviset på den
menskliga karakterens storhet liksom det också är källan till
det sköna och sublima i konstens och naturens verld». Men
det har dock ej hindrat, att den rastlöst verksamma alltid
skapande inbillningsgåfvan äfven hos honom någon gång
frestats att sväfva öfver gränsen. Han egde den gåfvan
gemensam med de stora verldseröfrarne. — Motvillig såg
Alexander sig hejdad vid Indus; han, liksom Cæsar, bortrycktes
drömmande om nya fälttåg och bragder i fjerran. När
Napoleon stod vid Pyramiderna, hägrade Indien för hans syn
och före Tabor tänkte han på att taga hemvägen till
Europa öfver Konstantinopel, i förbifarten kullstörtande
turkiska riket; Ryssland stod för hans tankar året 1812, före
Borodino, blott som utgångspunkten för ett fälttåg i Asien.
Hvem känner ej igen hos Gustaf Adolf det beslägtade draget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
