Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3»
GUSTAF II ADOLF.
i mitt fädernesland, om det allenast blefve mig af mina
fiender förunnadt, och att jag sålunda måste drifva
omkring i krig, det sker ej af begär efter land och folk
eller af ungdom och förvetenhet, såsom somlige sig
inbilla, utan blott af oundvikligt nödtvång och derför att
Gud oss inga andra medel yppat, hvarmed vi kunnat
vår stat företräda och upprätthålla». a)
De ord han fäller till Axel Oxenstjerna, när under de preussiska
fälttågen farorna hopa sig pä alla håll, skänka de icke en
blick in i djupet af hans själ?
cVårt fosterlands majestät och Guds kyrka, som
derutinnan hvilar,» säger han, «äro väl värda, att man molestier,
ja sjelfva döden derför lider: ju mera impossibiliteter man
öfvervinner, ju högre ros och glorie föder det af sig
både i denne och tillkommande tider 3)
Ett sista vittnesbörd härutinnan bar han om sig sjelf vid af-*
skedet från Sveriges riksdag 1630 i det högtidliga ögonblick,
dä såsom han sjelf sade, han tyckte sig stå inför Guds den
aldra högsfles åsyn och tög honom till vittne^ att han
började sin lefnads största bragd, deltagandet i trettioåriga
kriget, tej af sjelfviska grunder och utan någon gifven orsak,
af eget bevåg eller såsom af lust till krig, som mången väl sig
skall imaginera och inbilla» 4)
Och, har väl Gustaf Adolf fört andra än krig för freden
och i högre syftens tjenst, de allena berättigade?
Trenne krig voro hans arf, af dem de tvänne
försvarskrig. Hans första vapenbragd, var det ej fosterlandets
räddning med Gud och Sveriges allmoge under landsstormsfejder
bakom bråtar i skogen, — liksom en sista genklang från
Stu-rarnes och frihetskrigets dagar? Närmaste fränden och farligaste
fienden angrep då utmed Danmarks och Norges gränser. För
sista gången "stod en fiende vid Vettern, i hjertat af Sverige.
Gustaf Adolf var ej sjutton år, då första hugget vexlades i
denna strid; han hade nyss fyllt aderton, när han jagat sin
fiende åter öfver gränsen och i Knäröd slutit sin första fred.
— Det ryska kriget var ett eröfringskrig, men hade väl
Gustaf Adolf begynt det? När han besteg sin tron, stod
redan en svensk här segrande i Novgorods Sophiastad. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
