Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF II ADOLF.
’ 49
lätt offrade han på fäderneslandets altare vasahusets utsigt att
bestiga tsarernas tron i Moskwa; han afstod äfven från tanken
att utsöndra Novgorod ur Ryssland och förena det med
Sverige, för att vinna det angelägnaste: en trygg och säker gräns
för sitt rike. Finland välsignar i dag hans minne, ty att
det finska storfurstendömets gräns står i Ladogasjön, det
är Gustaf Adolfs verk: Alexander I endast återställde hvad
Gustaf Adolf en gång upprättat i Stolbova. — I det polska
kriget lågade den svenska protestantismens kamp mot
katolicismen vid sidan af tronstriden inom Vasahuset och
kampen om Östersjölanden mellan rikena. Hvarken hade Gustaf
Adolf begynt det eller förde han det till slut. Men ur
de framgångar han vann uppväxte tanken på ett svenskt
Östersjövälde, såsom för hans tid syntes, medlet att för
alltid trygga Sverige. Östersjön skulle bilda föreningsbandet
inom ett statsområde, som i Sverige — eller Skandinavien, ty
det var tankens fulländning — hade sitt kärnland. Det var den
nordiska störstat, den cmonarchia septentrionalis», det
«kejsar-döme Skandinavien», som ytterst hägrat för hans syn. Ett
berättigande egde Gustaf Adolfs politiska tanke i protestantismens
behof af en skyddsmakt och det europeiska statsystemets af en
jemvigt mot de katolska makterna i söder. — På sin väg omkring
Östersjön, kämpande för denna tanke, nådde han Tyskland, och
i de preussiska fälttågen afvaktade han redan blott rätta
ögonblicket för att lägga sitt och Sveriges svärd i vågskålen
under den jättestrid, hvarigenom då i reformationens hemland
tidhvarfvets stora religiösa och politiska frågor sträfvade att
finna sin slutliga lösning.
Här, när han 1630 landade på Tysklands jord, har han
börjat ett krig; för det är han ansvarig. Men han delar
ansvaret såväl som äran derför med sitt folk, ty med dess råd
och beslut blef kriget börjadt. Allt det föregående visar sig
nu blott som en förberedelse, ett förspel till det stora drama,
som fyller de tvänne sista åren af Gustaf Adolfs lefnad. Han
framträder nu som den fulländade store fältherren, åt hvilken
vårt århundrades mästare i krigets konst, Napoleon, tillerkänt
en plats i raden af de sju, som omskapat kriget: efter
Alexander, Hannibal och Cæsar, främst bland den nyare tidens fält-
Ny Sv. Tidskr, 4:e årg:s i.a häft, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
