Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71 LITERATUR.
gränsning till att blott från en synpunkt bland andra belysa
skaldens verk. I detta hänseende må erinras äfven om följande af
Robinson i en kort »efterskrift* uttalade ord: «Jag antager att
hvarje specialundersökning af hans (Ibsens) verk företagen med
hänsyn till en eller annan bland mensklighetens stora frågor skall
gifva samma slags utbyte».
Men äfven om «äktenskapsfr ågarn icke är Ibsens enda eller
ojämförligt förherskande hufvudtema, så är dock, såsom Brandes
nyligen yttrat, förhållandet mellan kvinna och man cett af dem,
som ha sysselsatt Ibsen djupast»; och Robinson visar slående, ja
stundom öfverraskande, med mycken originalitet och finhet i
sammanställning och tolkning, huru detta tema såsom hvad man
plägar kalla en röd tråd kan följas genom Ibsens alla skådespel från
de tidigaste till och med «Et Dukkehjem» ’och »Gengangere». Den,
som med Robinsons ledning vill följa denna röda tråd, måste först
och främst klart fatta, hvad som innebäres, eller kanske allra
förnämligast hvad som icke innebäres under det af honom valda
uttrycket »äktenskapsfrågan». Detta ord har en nästan juridisk klang
påminnande om frågor rörande giftorätt, giftomannarätt,
målsmansrätt, gifta kvinnans rätt att förvalta sin egendom, hennes juridiska
och politiska myndighet etc. etc.; och då nu Ibsen framhålles såsom
förkämpe för hvad Robinson benämner kvinnans utveckling,
ansvarighet, deltagande i lösningen af människoslägtets vigtiga problem
m. m., kunde måhända förmenas, att han uti Ibsens verk såge
och hyllade en agitation tör kvinnans yttre emancipering genom
allehanda juridiskt-politiska reformer. Intet kunde vara ett större
missförstånd. Mot ett sådant har också Robinson i sin förut
omnämda »efterskrift» inlagt en kraftig reservation. Han vill där
eftertryckligt påminna om, hvad han finner vid de växlande
omdömena rörande Ibsens verk ofta vara förbisedt, att denne helt
är skald. Att Robinson därmed just menar något motsatt mot
politisk eller social agitator, det förtydligar han vackert genom att
uttala följande tänkvärda sanningar, nämligen:
att Ibsen icke framstält ten enda sats, som är direkt
användbar i tillämpningsfrågor, ej själf befattat sig med några andra
lagar utan från början till slut blott med skönhetens och naturens
egen lag»;
att han väl «skott skaideuppgiften såsom en uppfostrande, men
tör att uppfostra allmänna sinnesstämningen och vårt enskilda
känslolif, icke omedelbart vår sakförståndighet eller några våra
insigter i egenskap af lagstiftare»;
samt att han måste hafva känt detta cuppfostringskall vara af
utomordentlig vigt, dock blott såsom ett allmänt förberedande»
icke såsom ett i enskildheter »påskyndande eller ingripande vid
själfva de praktiska uppgifternas lösning».
Ny Sv. Tidskr. 4:e årg:s i.a häft.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
