Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
LITERATUR.
fattningen af henne såsom en i viss mån omyndig varelse, hvars
uppfattningsförmåga och åskådningssätt icke kan ega något vitsord,
då det gäller lifvets allvar d. v. s. förhållandet till alt detta af
mannen öfverskattade utanväs^ndet. I stället att låta alt detta
yttre eröfra kvinnan, likasom det så ofta eröfrat mannen, skulle
tvärtom tillåtas henne att från dettas kväfvande öfvervälde
återer-öfra mannen till att känna och uppfatta sig själf främst icke såsom
redskap för en korporation, ett parti, ett system etc., etc. utan
såsom en enskild inför sitt samvete fullt ansvarig människa För
att så skall ske fordras uppenbarligen fullt erkännande af kvinnans
personliga jämnbördighet med mannen och hennes egen utveckling
till fullt själfständig ansvarighet inför sitt samvete. Det är,
såsom Robinson framhållit, vördnad och förtroende för en
sådan kvinnans själfständighet, som fordras af mannen till främjande
af hennes utveckling. I denna mening synes ur cgemensamt
arbete af man och qvinna» kunna framgå personlig frigörelse för
dem båda, den frigörelse som höjer den enskilda människan öfver
de opersonliga makternas förtryck och ställer henne lösgjord från
dessas anspråksfulla och förvillande följe ensam inför sitt samvete
allena. Om den ensamheten är det fråga, då Ibsen i sitt nyaste,
stycke — där han på ett humoristiskt sätt, mer öppenhjertigt än
någonsin, gifvit luft åt sin upprorsanda mot det opersonligas tyranni
— där han med hjärtans lust låtit sin excentriske hufvudfigur fara
ut i sådana uttryck som: cRetten har jeg og de andre få, de
enkelte» — edet værste er at alle mennesker er partitrælle hele
landet udover» — eder grasserer jo også den kompakte majoritet
og den liberale offentlige mening og alt det andet djævelskab» —
c et parti det er ligesom en kødkvern det; det maler alle hoderne
sammen till en grød» — där han med skadeglädje lagt i munnen på en
lymmel, sådan han ensam kan afrita en dylik, orden: «og så bør
der helst være flere med om det, for det er jo altid så, at
ansvaret mindsker for den enkelte, når han har andre med sig» — till
sist såsom afslutning af det hela anbringar detta, till motto för
Tbsens hela författareskap lämpliga paradox: »Sägen er den, ser I,
at den stærkeste månd i verden, det er han som står mest alene.»
Af alt hvad ofvan anförts, torde vara klart, att Robinson uti
Ibsens verk ingalunda läser pessimistiska läror utan tvärtom ser
be både Isen af en ljusare framtid, som af Robinson hälsas med
förtröstan och glädje. Att Robinson häri rätt uppfattat Ibsens
mening, bekräftas på ett slående sätt genom vitsord af Brandes,
samtidigt med det han i motsats mot Robinson ganska tydligt
utmärker den »metafysiska pessimismen» såsom något högre än Ibsens
åskådningssätt och talar om, huru Ibsen glimtvis lyft sig högt öfver
sin vanliga moraliska uppfattning. Så mycket säkrare lär Brandes
vitsord vara, då han om Ibsen intygar t. ex.: cså misströstande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
