Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR. 73
Mången anser det kanske omoraliskt eller under sin värdighet att
söka värka på åhöraren genom andra medel än blotta innehållet,
och nöjer sig med ett knapt läsbart språk och ett ofattligt föredrag
som uttryck för sina tankar. Men, frågas, huru skall innehållet
kunna meddelas åt en annan eller korresponderande föreställningar
väckas hos denne annorlunda än genom språket, nämligen ett värkligt
språk, som visserligen icke är identiskt med en serie
språkljuds-skemata utan lif och individualitet. Att riktigt återgifva
innehållet, det är just hvad välläsningen åsyftar. En fast ortoepi är
dessutom den nödvändiga grundvalen för en rationell ortografi.
Först sedan det blifvit faststäldt, hvad som skall anses för riktigt
uttal, kan rättstafningsläran reduceras till den enkla satsen: skrif
efter uttalet. För öfrigt lider läsningen af främmande språk i
skolan af samma brister som den svenska läsningen. Förf. yrkar
— och det är ett yrkande hvari jag af hjärtat instämmer — att
riktigt bruk af språkljuden, således riktigt uttal af modersmålet och
af främmande språk ej står att i skolan vinna utan kännedom om
språkljudens bildningssätt. Han föreslår därför att i sammanhang
med den svenska läsningen i skolan införa fonetikens första
grunddrag, för att sedan i de svenska språkljuden ha en stödjepunkt vid
inhämtandet af de öfriga i skolan lästa språkens fonetik. Hvarje
sakkunnig måste gilla detta förslag som ovilkorligt riktigt.
Åtskilliga strömningar inom den vetenskapliga och pedagogiska världen
gifva hopp om att språkundervisningen så småningom skall få mera
lif, skall mera fasta sig vid det lefvande språket och ej alldeles glömma
innehållet. Låtom oss hoppas, att hr Svahn må vara åt minstone
en af reformationens förelöpare.
Arbetet består af två hufvudafdelningar: »ljud lära», d. v. s. om
språkljudens kvalitativa bestämningar, och »betoningslära»; före dessa
afdelningar, som inledning, gå allmänna regler för välläsning.
Ljudläran är behandlad så mångsidigt, som man kan önska, om
man undantager att ingenting säges om de enskilda språkljudens
kvantitet, hvilket dock med hänsyn till de norrländska och
finn-ländska målen hade varit nödigt. Betoningsläran omfattar dels den
(etymologiska betoningen», d. v. s. läran om stafvelseton, som är ett
rent fonetiskt element, dets den logiska eller »förståndsbetoningen»,
d. v. s. huru de enskilda delarne af satsen skola framhållas i
förhållande till hvarandra. Den estetiska betoningen ämnar förf.
behandla i ett senare arbete. Mellertid synes icke med dessa
discipliner välläsningsläran vara alldeles uttömd. Till förståndsbetoningen
borde förf. väl räkna läran om pauserna (hvilka icke sammanfalla med
platsen för skiljetecken). Möjligen hade någon uppmärksamhet bort
egnas åt röstens hygien och patologi. De båda hufvudpartier, som äro
upptagna, behandlas mellertid utförligt, och hvad som är förloradt
i mångsidighet kunde på annat sätt anses ersatt. Så vidt
anmälaren har sig bekant, har förf. i Sverge ingen annan föregångare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
