Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
LITERATUR.
Abr. Mankell, som dock behandlar saken mera rapsodiskt, liksom
Palleskes, Legouvés och Becq de Fouquières’ arbeten i samma syfte.
Däremot gifva Bell’s Principles of elocution och Benedix’ Der
mündliche Vortrag, hvilka, att dömma efter upplagornas antal, torde
vara rätt mycket använda, en systematisk och allsidig behandling
af ämnet. Det är mig obekant, om dessa arbeten varit för lektor
S. kända. I alla händelser synes betoningsläran vara fult
själfständigt bearbetad ock mera lationelt behandlad än hos de nämda
författarne.
Efter en del allmänna regler för välläsningen följer, som sagdt,
ljudläran, hvilken inledes med en beskrifning öfver språkapparaten, som
tyvärr ej tyder på autopsi, samt systematik. Under de särskilda
språkljuden gifvas först deras definition och bildningssätt, därnäst
«ljudöf-ningar» med dels enstaka ord, dels ordpar för inöfvande af skillnaden
mellan närliggande språkljud, dels understundom satser; slutligen
uppräknas de »afvikande ljud», som i vårdslöst tal höras och för
hvilka varnas, samt de språkljud, som i folkmålen ersätta det
högsvenska och som därföre hafva tendens att intränga i st. f. detta
och måste undvikas. Planen är altså förträftlig och äfven
utförandet ej utan förtjänst, om man också måste önska, att det skett med
något mera omsorg. Mycket finnes i uttalsläran liksom i betoningsläran
som mera påminner om estetikern än om språkmannen. Förf. har
dock tagit kännedom om de båda förnämsta arbetena på fonetikens
område, af Sievers och Sweet, samt om resultaten af den svenska
dialektforskningen, sådana de sammanfattades 1879.
Om svenska uttalet ha vi förut arbeten af Sunde vall, Aurén,
Sweet och Noreen. Icke desto mindre äro många punkter i det
samma oklara ännu. Man vet ännu icke, hvilka ord som böra
anses ha öppet eller slutet à, öppet eller slutet ö. Att innan detta
är afgjordt öfva en dylik skillnad i skolan är tydligen olämpligt.
Lektor Svahn upplyser oss blott om eksistensen af dessa ljud, men
säger oss icke, i hvilka ord de efter hans mening finnas,
hvarigenom både lärare och lärjungar komma i sticket. Med hänsyn till
uttalet som läroämne och som grundlag för en praktisk ortografi
äro också ett par saker att observera, hvarpå man ej synes hafva
tänkt. Först och främst måste bestämmas, hvilken af de
koeksiste-rande språkformerna som skall läggas till grund för undervisningen:
lässpråket, det högtidliga talet eller det vanliga talspråket. Som
språkformer äro de alla lika faktiska och lika berättigade. Därnäst:
vill man inöfva ett ljudsystem, däri hvarje punkt är bestämd så
noga, som den samtida fonetiken fnedger, och vill man återgifva ett
dylikt ljudsystem i skrift, så måste man taga det från ett visst
inskränkt område. Ty det ligger i språkets natur att under våra
nutida kulturförhållanden icke talas alldeles identiskt öfver en större
yta. Men nu gifves det i allmänhet ingen anledning att anse
språket i en viss landsända bättre än det i en annan — jag talar na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
