Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR LIFVET.
IOI
Ingen hade en sådan förmåga att roa dem, som han, och ingen
kunde bättre trösta och lugna, på samma gång som beherrska ett
sjukt barn, än han.
Han hade själf aldrig riktigt fått vara barn. Uppfostrad i ett
mycket strängt hem af gainla verlden, där barnen foro upp och
stodo som tända ljus kring väggarna, då fadern kom in i rummet,
där rottingen stod i vrån bakom fadrens skrifbord och kom i
viften vid minsta stapplande på lexan eller minsta tjufpojkstreck,
hade han aldrig vetat hvad barndomens sorglöshet ville säga.
Sedan hade han studerat och svält i Upsala, som läkare fick han
snart en stor praktik och fick se mer af lifvets sorgliga än af dess
ljusa sidor.
Men barnet i honom hade aldrig blifvit förkväfdt, och då
lians hopp att blifva far hade gått förloradt, och barnkammaren,
som redan var stäld i ordning till den väntade, inreddes till ett
kabinett åt hans hustru — då gjorde han i stället hela sitt hem
till en barnkammare — barnet, som herrskade där, fick icke växa,
blifVa allvarsamt och få syn på lifvets skuggor; det barnsliga hos
henne måste framför alt vårdas och skyddas, ty det var den källa,
ur hvilken han hämtade vederkvickelse, då han var trött och
förstämd, samt styrka till nya ansträngningar. Så länge hon var
lycklig och fullkomligt omedveten om alt ondt fans det ju ännu
lycka och renhet i verlden — och han var ingen pessimist, han
hade ett behof att tro på det goda i lifvet, och hon var för
honom förkroppsligandet af denna hans tro.
Kunde han någon gång bli missnöjd med sin lilla hustru, så
var det när han kom underfund med att hon ibland sökte
genombryta de stängsel, hvarmed hans kärlek omgärdade henne mot den
yttre verlden. Och dessa upprorsförsök började förekomma alt
oftare för hvart år som gick.
Hon hade sina anfall af hvad han ansåg som barnslig
nyfikenhet, då hon envist fordrade att få veta ett eller annat sorgligt
förhållande, som hon händelsevis hört omtalas, eller att få
förklaring på en eller annan oförstådd antydan, som hon uppsnappat
Ute i sällskapslifvet.
Hon hade blifvit på samma sätt omhuldad och bortskämd alt
sedan hon var barn. Hon hade aldrig haft några syskbn och
hade tidigt mist sina föräldrar, hvarför hon uppfostrats af
farföräldrar, tanter och farbröder. Hon var det enda barnet i en hel
slägt af gamla, och det barnsliga i hennes väsende hade alltid
utgjort hennes omgifnings högsta fröjd.
Man kallade henne aldrig annat än barnet, och hennes man,
som var flera år äldre än hon, antog genast detta smeknamn, som
väl tycktes passa tillsammans med det barnsliga i denna lilla
spensliga figur och detta mjuka, oregelbundna ansigte med
uppnä-san och de runda, kysstäcka läpparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
