Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
UR LIFVÉT.
Men ingen hade märkt att då Nina satt allvarsam och ej
visste sig iakttagen, kunde hon ibland få ett grubblande uttryck i
de blå barnaögonen och ett litet missnöjdt och sorgset veck i
pannan. Det var så mycket, hon såg omkring sig, som hon icke
forstod. Hvarför dolde man alt möjligt för henne? Hvarför
afbröts ofta samtalet i familjekretsen belt tvärt då hon kom in i rummet?
Detta hade alltid sårat henne till och med då hon var liten.
Mep sedan hon blef gift och fann att hennes man också deltog i
dessa samtal, som ej kunde fortsättas i hennes närvaro, sårade det
henne ännu mer.
Genom ett slags egendomlig skygghet i alt hvad som rörde
hennes inre känslolif och som hos henne gick hand i hand med
den mest barnsliga öppenhjärtighet, då det gälde ytligare
intryck, afhölls hon dock från att meddela någon sin ömtålighet i
detta fall. Och. doktorn genomskådade henne icke alls. Han var
själf så klar och öppen, att det aldrig föll honom in att misstänka
att hans hustru dolde något för honom. Va t barnet ledsen, skulle
man söka muntra henne — det var hans enkla taktik.
Den som såg honom i sådana stunder jollrande och lekande
med henne skulle knappt kunnat känna igen den allvarsamme
läkaren med det alltid lugna och vänliga men litet kyliga sättet och
de genomträngande grå ögonen, som hade en vänlig och öppen
men dock kall blick. Han var högt uppburen som läkare och
rönte det mest hängifna förtroende af sina patienter. Blott han
visade sig, blef det vanligtvis lugn och hoppfullhet i sjukrummet;
hans låga men klara stämma, hans lätta gång och högburna
hufvud ingåfvo öfver alt sympati och förtroende på samma gång
som en ganska hög grad af respekt. Det skulle aldrig kunnat
falla någon in att vara olydig mot hans befallningar, han var
för sina patienter, framför alt naturligtvis de kvinliga, ett slags
half-gud, som stod öfver alla andra dödliga.
Då han gifte sig hade kritiken öfver hans hustru ej varit af de
mildaste. Alltid gifte sig öfverlägsna män med sådana där små
näpna dockor, det var för sorgligt! Många bittra tårar faldes i
smyg den dagen, hans förlofning blef bekafct, och han var ej så
alldeles okunnig härom, ty det hade mer än en gång händt honom
att han fått mottaga grannlaga förtroenden af kvinliga patienter,
som i sitt försvagade och nervösa tillstånd ej längre ens önskade
att göra någon hemlighet af att han var herre öfver deras öde.
Anonyma och undertecknade biljetter, svimningsscener o. d. hade
ofta förekommit, men han mottog alt med denna lugna
öfverlägsenhet hvari kartske hans förnämsta tjuskraft bestod.
Hittils hade doktorn tillbragt alla jular på landet med sin
hustru hos hennes farmor, men detta år hade ban så många sjuka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
