Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR LIFVET.
IOI
Han hviskade något i hennes öra som kom hela hennes
ansigte att stråla upp med ett uttryck af blyg lycka.
•Tror du?» hviskade hon tillbaka.
«Jag vågar knappt tro något än», sade han och reste sig
samt sköt henne ifrån sig litet tvärt. Han såg upprörd ut och
hade fått tårar i ögonen.
«Emellertid blir det inga baler af tillsvidare», tillade han.
Han vände sig nu plötsligt emot henne igen och slöt henne
häftigt och innerligt intill sig.
Återstoden af vintern lefde de i stillhet. Doktorn hade ett
par anfall af sitt onda, men han tänkte mycket litet härpå nu,
han var så upptagen af det nya hopp, som gått upp för honom,
och i samma mån som Nina förlorade mer och mer af sitt täcka
utseende, blef blek och infallen med matta ögon och litet trötta
rörelser fördubblade han sina ömma omsorger om henne.
Nina kunde g aldrig lära sig att vara rädd om sig och finge
hon råda sig själf, kunde det lätt gå som förra gången. Än
er-tappade han henne uppflugen högst upp på, en stege för att taga
ned det bästa porslinet, när de en dag skulle ha främmande. Än
gick hon üt i snön med tunna kängor utan galoscher och än
kastade hon upp allajfönster midt i vinterkylan, när hon kom hem
varm efter en promenad. Rolf hade icke längre någon ro, då
han icke var hos henne. Till och med under mottagningen måste
han titta in till henne emellanåt för att se, att hon ej begick
någon oförsigtighet. Ibland hände det också, då han varit tvungen
lemna henne ensam någon afton, att han kunde finna henne sittande
i mörkret gråtande. Hon ville aldrig säga orsaken — hon var i
det hela taget mycket kinkig och nervös under denna tid och
hennes fantasi var i stark rörelse. Nya tankar och drömmar fingo
makt med henne och hon fick plötsligt en vurm för läsning, hvilket
förut föga roat henne.
Hon hade läst ytterst litet, ty under hennes flicktid hade
moster Ava alltid valt böcker åt henne och gifvit henne moraliserande
tendensromaner, vid hvilka, hon gäspade, och äfven sedan hon
blef gift hade hon funnit sin läsning kontrollerad af sin man, som
ej kunde fördraga den tanken att hennes fantasi skulle förorenas
af den moderna litteraturen, som han föga kände till, då han
aldrig hade tid att läsa skönlitteratur, men hvilken han bedömde
mycket strängt. Han älskade det klassiska skönhetsidealet och
använde gärna om den moderna realismen det omtyckta slagordet,
att den har sin fröjd af att gräfva i smutsen. Men framför alt
harmades han öfver de angrepp på en gammal, häfdvunnen
religion och sedelag, som i denna litteratur stundom förekommo.
Han hade alltid med stor pietet fasthållit vid den gammaldags
enkla och barnsliga religiösa tro, i hvilken han uppvuxit. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
