Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR LIFVET. IOI
satt sig för de strängaste bestraffningar än att göra det ringaste
försök att dölja ett felsteg. Och hans hustru, som aldrig rönt
annat än kärlek af honom, hon kunde nu på detta sätt förnedra
sig själf och honom!
Nina å sin sida frågade sig själf, hvad som kunnat förmå
henne till detta dumma infall att gömma boken för sin man. Det
hade skett fullkomligt oöfverlagdt, men det var dock framkalladt af
en obenägenhet att underkasta sig hans kritik, att altjämt gå i
ledband, till och med då det gälde något så enskildt som hennes
läsning. Var hon icke gammal nog att läsa hvad hon själf ville?
Skulle man då alltid behandla henne som ett barn? Och när hon
nu själf blef mor, hur skulle hon kunna vinna sitt barns aktning,
då det såg hur omyndig hon var i sitt eget-hus. Hon skulle
blifva som moster A va, som alla smått skrattade åt. Hon grät
vid tanken härpå öfver sin egen svaghet att alltid böja sig —
grät öfver att hon aldrig kunde få mod att uttala detta, som låg
bundet inom henne.
Några dagar gingo under en ömsesidig förstämning. Doktorn
började märka, att Nina grät i smyg. Det stämde honom mildare,
han besinnade hvilket särskildt öfverseende hennes tillstånd,
fordrade och började längta efter att till hvad pris som hälst se henne
glad igen.
Då gick han en dag händelsevis förbi en modehandel, där en
mycket elegant hatt yar exponerad — modell från Paris, mörkblå
plys med en plym i «bleu electrique». Den var mycket dyr, men
han köpte den genast, glädjande sig på förhand åt att se barnet
pröfva den framför spegeln.
Men då kartongen kom hem och hon tog upp hatten, fick
hon en missnöjd min. Hon hade ju /grön klädning — hur
skulle hon då kunna nyttja en blå hatt? Det var visst mycket
snällt af honom, men nog kunde han ha tänkt på att hon hade
grön promenadklädning.
På eftermiddagen gick han ut en stund, och då de sedan sutto vid
kvällsbordet ringde det på tamburdörren, och jungfrun bar åter in
en kartong. Nina såg nyfiken men tillika något orolig ut, då
hon öppnade den. Doktorn iakttog henne med ett litet belåtet
leende.
Blå sammet till en promenadklädning! Hon rodnade till, lade
locket på kartongen igen, sköt den ifrån sig på bordet och
steg upp.
«Nå»? sade han leende.
«Den är väl inte betald?» frågade hon med hög farg på
kinderna.
c Jo, naturligtvis».
cDå får jag väl söka sälja den i någon damgarderob», sade
hon i en resignerad, värdig ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
