Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
UR .LIFVET.
«Hvad vill det säga ?» inföll han skarpt.
Hon blef litet häpen och för att ursäkta sig själf sökte hon
att utveckla, huru orimlig och misslyckad hans gåfva vàr.
«Jag har ju både promenadklädning och hatt, och det är så
tråkigt att du går och ger ut så mycket penningar i onödan när
det fins andra saker, som jag mycket bättre behöfver».
«När det fins andra saker, som du behöfver,» upprepade han.
t Förstår du inte, hur sårande det är för mig att höra sådant. Du
^kulle inte skaffa dig, hvad dji behöfver! Har jag någonsin nekat
dig något, efter du talar på det viset?»
«Nej, du har inte nekat mig något. Men när jag först måste
be dig om pengar till allting, så —»
«Men du måtte väl veta att det är min högsta glädje att gifva
dig alt hvad du kan önska».
«Ja, det förstås. Men det är också mycket roligare att gifva
alt än att mottaga alt».
«Jag har aldrig förr anat att du kände det så. Men om du
tycker bättre om att ha en viss summa att själf disponera, så skall
jag hädanefter gifva — dig, låt oss se, t. ex 200 kr. i månaden att
använda bara för din egen person. Är barnet nöjd med det?»
«2oo kr. i månaden! Så mycket! Nej, det vill jag visst inte
ha — visst inte».
«Men hvarför inte? Nu skall inte barnet vara oresonlig igen».
«Nej, jag vill visst inte, att du skall skänka mig så mycket
pengar. Det skulle bara förödmjuka mig att veta, att jag blef dig
så dyrbar».
«Hvad är det för barnsligt tal? Du vet ju att jag uppbär
5,000 i räntor på ditt arf».
«Ja om jag hade rätt att betrakta de pengarna som mina egna,
det vore en helt annan sak. Inte därför att jag skulle vilja
använda så mycket pengar, långt därifrån — om de vore mina
egna, skulle jag vara så sparsam och föra böcker och beräkna
hvarje utgift — men att få 200 kr. i månaden som en gåfva,
som man måste vara tacksam för, och som när som hälst kan
tagas ifrån en igen — nej, det vill jag inte».
Det var inte möjligt att komma till rätta med henne.
Doktorn fann det sårande och rent af obegripligt, att hon kunde falla
på den idén att börja tala om mitt och ditt i en förening af så
innerlig natur som deras.
Han var af grundsats ifrigt emot alla den nya tidens
sträfvanden att ställa hustrun själfständig gent emot mannen och ansåg
att det blott ökade det äktenskapliga förtroendet, om hon vandes
att i hvarje detalj vädja till honom och mottaga alt ur håns
händer. Han beslöt nu att hafva öfverseende med barnets nyckfullhet
tillsvidare — men efter den stora tilldragelsen ville han börja att
taga hennes uppfostran om hand litet allvarsammare än hittils.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
