Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
IOO UR LIFVET.
sin praktik så ofta sett, hur de dugliga och verksamma rycktes
bort och de lefnadströtta, som voro till en hörda för alla,
stannade kvar. Men det var lätt att finna sig i detta, så länge det
gälde andra, men då det nu var han själf som skulle falla offer
för denna blinda slump, uppreste han sig däremot.
Det var ju dumt, hufvudlösa vanvettigt att därför att i hans
kropp fans ett organ, som ej kunde förmås att arbeta lagbundet,
därför, blott för denna tillfällighets skull, skulle han ryckas undan
från alla dem som behöfde honom, hans lyckliga hem skulle sköflas,
hans veka, barnsliga hustru krossas af ett slag, som hon ej hade
krafter att bära, hans barn blifva faderlöst — ett helt välordnadt,
förnuftigt organiseradt led af den mänskliga utvecklingen blifva
bortskämdt, förfuskadt af en blind meningslös tillfällighet.
Hans lilla hustru — hon, som var så rädd för sin pröfvodag —
skulle hon nu gå den till mötes utan honom vid sin sida? Skulle
en främmande läkare egna henne dessa små ömtåliga omsorger,
som hon i sin kvinliga blyghet knappt skulle velat tillåta honom?
Denna tanke blef honom outhärdlig. Nej, han ville icke, han
kunde icke lemna henne just då hon bäst behöfde honom! Det
skulle varit den grymmaste, mest onaturliga och kärlekslösa
handling af honom, om den varit frivillig, — och till en sådan
handling skulle han nu tvingas — af hvem? Af den meningslösa slump,
som han hittils kallat för en kärlekens Gud! Hvem skulle hålla
hennes hand, då kampen l>egynte? Denna lilla svaga hand, som
krampaktigt skulle sammanknyta sig i smärta och famla efter
ett stöd!
Han sprang upp från soffan och gick för att uppsöka henne
— han längtade efter att omfamna henne.
Han fann henne i sängkammaren sysselsatt med att kläda
suffletten på en korgvavn med grönt siden. Moster Ava satt i
soffan och stickade på ett litet sängtäcke.
Nina hade ingen aning om hans illamående och de pratade
lifligt med hvarandra.
«Vet du hvad vi just talade om», sade hon gladt, då han kom
in i rummet. «Jag ville att den lille skulle heta Rolf, om det blir
en gosse. Men moster Ava säger, att det är så opraktiskt att ha
två med samma namn i familjen».
Moster Ava, som var ytterst rädd för att synas ogrannlaga
och dessutom hade en stor respekt för Rolf, blef mycket förlägen
och ursäktade sig.
«Lilla barn, så du säger. Skulle jag lägga mig i det, jag!
Jag bara sade, att jag trodde Rolf skulle tycka — men Rolf är
då annars ett så vackert namn — ett af de vackraste namn
jag vet.»
Rqlf smålog sorgset. *Om det är vackert eller inte, det kan
göra d>et samma», sade han. «Men jag tror i alla fall att vi kalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
