Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR LIFVET. IOI
honom Rolf — om jag skulle gå bort, skall du tycka bäst om att
han heter så».
Nina vände sig hastigt till honom.
«Är du sjuk?» frågade hon «Jo, du är ju så blek, — hvad är
det — säg, hvad är det?»
Hjärtkrampen grep honom i detsamma, han blef askgrå i
ansigtet och sjönk ned på en stol, kippande efter anden.
Nina gaf till ett anskri och föll på knä bredvid honom.
Han ville säga något; hon lutade sig emot honom för att höra
och uppfattade blott ett kort «gå! gå!»
Hon trodde sig ej ha hört rätt, men hans åtbörd mecl
händerna sade tydligare än hans ord: «gå härifrån. Du får inte
se detta».
Han mumlade åter någonting. «Konjak» trodde Nina sig
höra och hon sprang ut och hämtade ett glas konjak, som han
genast tömde. Blodet började nu åter komma till hans ansigte
och han andades litet djupare flera gånger efter hvart annat.
Därefter slöt han ögonen, smålog litet och sade: «det är öfver nu».
Omedelbart härefter somnade han med hufvudet tillbakalutadt
mot stolen. Efter fem minuter öppnade han åter ögonen, såg på
alla som stodo omkring honom, klappade sakta Ninas hand och
sade: «Nu skall jag gå till sängs. I morgon är jag nog bra igen».
Men Ninas ansigte hade ännu ett sådant uttryck af förstenad
skräck att han blef orolig för henne.
«Det är öfver,- barnet», sade han och strök hennes kind.
«Men om det skulle komma igen, så får du inte vidare komma in
och se mig, medan det varar — jag uthärdar inte tanken, att jag
skall skrämma dig. — Jag skall sofva i mitt eget rum och hafva
en af jungfrurna i rummet utanför, så behöfver du inte vara orolig
för att jag är ensam».
«En af jungfrurna!» utbröt Nina. «Skulle någon annan vårda
dig än jag! Skulle jag ligga och sofva och kanske inte ana något,
när du vore sjuk!»
. «Det är min bestämda önskan!» sade han mildt men fast.
«Och du kan väl inte vilja motsätta dig den, då jag säger dig,
att det rent af plågar mig att se dig i min närhet, då anfallet
kommer på!»
Nina vågade ej motsäga honom. Alltid, alltid skulle hon
vara barnet Hvartill tjänade det att söka skydda henne för alt
sorgligt, då man i alla fall ej kunde skona henne för den
förfarliga sorg, som aningsfullt genombäfvade hela hennes väsende?
Följande dag var han åter uppe och tog emot patienter men
kunde ej göra några sjukbesök i hemmen, då han måste undvika
alla trappor.
Några veckor gingo på detta sätt, med stundom återkommande
kväfningsanfall i synnerhet om nätterna, men utan att han dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
