Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Io6 . UR "LIFVET.
Hon fortfor att med korta mellanstunder gifva till höga rop
af förtviflan, men slutligen blef hon trött och slöt ögonen, under
det hon emellanåt skakades af tysta snyftningar, såsom ett barn
som skrikit sig till sömns. Då passade sköterskan på och lade
barnet intill henne. Då hon kände den heta, mjuka lilla kroppen
intill sin öppnade hon ögonen och såg med en viss undran, nästan
med ett litet småleende på denna nya förunderliga lilla tingest.
Doktorn hade redan på förhand anstält eb amma åt den
lilla; att barnet själft skulle ha styrka och tålamod att uppfylla
denna moderspligt hade aldrig fallit honom in. Men då nu amman
kom fram till bädden för att taga den nyfödda från modern fäste
Nina på henne ett par stora allvarsamma och bestämda ögon,
omslöt barnet med sina armar och sade: tingen annan än jag skall
sköta henne».
Moster Ava vände sig till amman och yttrade något om, att
man då i stället finge skaffa en barnjungfru.
t Jag vill inte häller ha någon barnjungfru,» inföll Nina med
samma lugna entoniga, bestämda röst. tingen annan än jag själf
skall sköta henne — jag skall kläda henne och tvätta henne och
föda henne — ingen annan ftr röra vid henne än jag».
tMen kära lilla barn, det kan du inte», invände moster Ava.
tRolf trodde ju inte själf, att du skulle stå ut med att amma henne».
tRolf var så rädd om mig, han» inföll hon, tmen numera är
det ingen som är rädd om mig. Hvarför skulle jag då vara rädd
om mig själf?»
Vid dessa ord brast hon åter ut i gråt, ej häjdlöst såsom förut
utan kämpande för att beherrska sina snyftningar; hon fick ej
skrämma den lilla bort ifrån sig med sin sorg och klagan. Hon
bjöd därför till att småle mellan tårarna, då hon blottade sitt
bröst och tryckte den lillas läppar intill det.
I rummet bredvid låg Rolf med hoplagda ögonlock och ett
småleende på läpparna. De förtviflade jämmerropen hade trängt
"till hans läger utan att störa den fridfulla ro, som hvilade öfver
hans ansigte. Han var okänslig nu till och med för ett så älskadt
väsendes smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
