Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR LIFVET. IOI
var oregelbunden och ansträngd. Ett par gånger suckade han
djupt. Sedan blef det tyst, hon hade försjunkit i tankar och
upphört att lyssna, hon hade blott ett intryck af att han nu först sof
riktigt lugnt, då hon. ej längre hörde detta stötvisa flämtande.
Så satt hon timma efter timma, tills hon slutligen väcktes ur
sina drömmar af moster Ava, hvilken hviskande bad henne att
komma ut emedan två af läkarne, som skötte Rolf, voro där och
ville tala vid Ifenne. Hon smög sig sakta ut i salongen och
besvarade alla deras frågor om hans tillstånd under dagens lopp. Då
de hörde hur länge han sofvit utbytte de en hastig blick och
begärde att få se honom.
Nina tog ett ljus och gick med dem in. Hon stannade på
något afstånd och skuggade med handen för ljuset, medan de
gingo fram till soffan. Men strax därefter kom den ene af
läkarne och bad att få låna ljuset, som han nu höll midt framför
Rolfs ögon i det han böjde sig ned och lade sin hand på hans
tinning. Nina gaf till ett utrop och sprang fram till bädden. Den
kalla orörligheten i hans drag, och den deltagande, stödjande
rörelse, hvarmed läkaren fattade hennes händer, sade henne med ens
hela sanningen.
Genom den våldsamma sinnésrörelsen framflyttades den
afgörande stnnden för henne, och redan samma natt blef hon mor
till en liten flicka.
Det var långt lidet på förmiddagen och Nina sof ännu,
tydligen utan medvetande om sin förlust. Slutligen öppnade hon
dock ögonen och såg sökande kring rummet.
- iHvar är Rolf?» frågade hon.
Moster Ava och sköterskan tego i pinsam förlägenhet.
Hon såg på dem och nu kom hon ihåg alt. k
tHan är inte död — det är inte sant», skrek hon. «Jag satt
hos honom hela tiden och jag hörde ingenting. Han kan inte
vara död — hjälp mig att resa mig, jag vill in till honom».
Hon såg på dem att det dock var altför sant och brast ut i
högljudd gråt och afbrutna jämmerrop. Sköterskan tog barnet
och ville lägga det till henne, men hon stötte det tillbaka.
t Jag vill- inte se det — jag vill inte se det» ropade hon.
cDet var för hans skull , jag var ä glad åt det — nu önskar jag
att det aldrig hade blifvit födt».
«Se bara på henne litet. Det är en liten flicka — en söt,
präktig flicka» sade moster Ava i hopp att väcka hennes intresse.
«Hon vägde 10 JSt. Var inte det duktigt? Du vägde bara 7, när
du föddes».
Sköterskan försökte än en gång att lägga barnet i sängen,
men det blef åter tillbakastött.
«Jag vill inte se henne, jag vill inte se henne!» ropade Nina
på nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
