Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RALPH WALDO EMERSON. IIi
Etnas gap upplyser Siciliens landtuddar, och nu sprutande ur
Vesuvii svalg kastar sitt sken öfver Neapels spiror och vingårdar.
Det ärx ett ljus, som utstrålar från tusen stjernor. Det är en själ,
som lifvar alla menniskor.»
Sedan den nye läraren, i dessa och dylika uttryck,
angifvit den allmänna synpunkt, från hvilken han ser vår tillvaro,
vänder han uppmärksamheten särskildt på närvarande
århundrades ställning, på sitt folk, på sin lefvande samtid. Han
tager nittonde ’århundradet afgjordt i försvar mot onda
tungor och mot de klenmodiges.
»Man har,» säger han, »väckt klagomål mot vår tid såsom
reflexionernas, inåtskådandets. Är då detta ett ondt? Syn är väl
annars det sista, hvaröfver man borde kunna vänta sig att få höra
någon klagan. Ville vi vara blinda? Frukta vi att se slut på
naturen och Gud, att dricka sanningens brunn torr? — Jag
betraktar denna de nutida literäre männens olust endast såsom ett
vittnesbörd om, att de ej längre finna sig på sine faders
själsutvecklings-skede och sörja öfver det stundande tillståndet såsom ett
oförsökt. Så är gossen rädd för vattnet, innan han lärt sig inse,
att han kan simma. Om det gifves någon tidsålder, i hvilken man
företrädesvis skulle vilja födas, — är det icke revolutionens, då det
gamla och nya stå sida vid sida, färdiga till en jemförelse? Denna
tid, liksom alla tider, är en ganska god tid, om vi blott förstå,
hvartill vi skola begagna honom. Jag läser med glädje några de
kommande dagarnes lyckosamma tecken, huru de redan böljat
skymta fram i poesi och konst, filosofi och vetenskap, kyrka och
stat Ëtt, af dessa tecken är den omständigheten, att samma
rörelse, som åstadkom upphöjelsen af hvad man kallat den lägsta
klassen i samhället, äfren inom literaturen tillvällat sig en likaså
märklig som välgörande inflytelse. I stället för det sublima och
sköna blef det närbelägna, låga och hvardagliga föremål för
forskning och poetisk behandling. Den fattiges kunskapsbegrepp,
barnets känslor, gatans filosofi, det husliga lifvets betydelse äro tidens
ämnen. Det är ett stort steg. Det är ett tecken — är det icke?
— till ny kraft, när de yttersta delarne äro verksamme, när varma
lifsfloder strömma in i händer och fötter. Gif mig insigt i dagens
lif, och du må gerna för mig behålla din forn- och framtid. Låt
mig se handelsboden, plogen och kontorsboken hänförda under
samma orsak, som kommer ljuset att flöda, skalden att sjunga, —
och verlden är icke längre en trög röra, ett skräprum, utan hon
har form och ordning; der finnes ingen småsak; der finnes intet
själlöst; utan ett ändamål enar och lifvar hennes högsta krön och
lägsta djup».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
