Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r to
RALPH WALDO EMERSON.
vi nu hafva för händer. Öfver dem äro vi helt och hållet
oförmögne att spekulera».
»Den nya handlingen är ännu en del af lifvet, af vårt
omedvetna . lif, och förblifver ännu en tid nedsänkt deri. Men i någon
kontemplationens stund lösgör hon sig från lifvet såsom en mogen
frukt vardande en af tankarne i sjelfmedvetandet. Hädanefter är
hon ett skönt föremål, huru lågt än hennes ursprung och granskap
må hafva varit.»
»Så finnes det intet sakförhållande, ingen tilldragelse i vår
enskilda historia, som ej förr eller senare skall mista sin bundna
och tröga form och förvåna oss genom att svinga upp från vår
kropp till det högstas rymder. Vagga och barndom, skola och
lekplats, fruktan för pojkar, hundar och ris, kärleken till små flickor
och bär, och månget annat rön’, som en gång fylde hela
synkretsen, de äro allaredan förgångna; vän och frände, yrke och
meningssamfund, stad och landsbygd, nation och verld, de måste
ock en gång svinga mot höjden och sjunga».
Tankeutbytet, själsodlingen och karaktärens utveckling
utgöra således för Emersons föreställning den verkliga
behållning, hvarmed ena mansåldern lemnar något varaktigt spår
efter sig åt den andra, medan de tillika utgöra all vinst, som
den enskilda menniskan sjelf har qvar af detta jordelifvet för
sitt odödliga lif. Men för att ej, under något slags
förevändning, ett så högstämdt yttrande skall kunna förflyktigas, göras
till någonting vacklande och obestämdt, så vänder han
eftertanken ännu en gång — enligt sina antika vanor — till sjelfva
utvecklingens konkreta förlopp. Han har här för ögonen (såsom
han nästan ständigt tyckes hafva) sine lärare ur forntiden,
detta slags filosofer, som plägade, icke blott tänka,, utan tillika
lefva, — och tillägger:
« Sjelfklart är, att den, som hängifvit sin hela kraft på lämpliga
handlingar, har den rikaste visdomsskörden».
tArbete lemnar perlor och rubiner åt menniskors tal. Släp och
vedermöda, hårda sammanstötningar och brist äro läromästare i
vältalighet och visdom. Tankeverldens man borde var girig efter
handling, vore det blott för ett rätt ordförråds skull. Lifvet är
vårt lexikon».
«Vi använda våra år väl på landtmannasysslor; i staden på
förtrogenhet med handel och industri; på ett öppet och redbart
umgänge med många män och qvinnor; på vetenskap; på konst;
— för det enda ändamålet, att genom alla dessa saker göra oss
till mästare af ett språk, hvari vi kunna åskådliggöra och
förkroppsliga våra begrepp».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
