Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il8 RAPLH WALDO EMERSON.
»Hednisk sjelthäfdelse», skrifver Mill, »är ett af grundämnena för
människovärde, lika visst som kristlig sjelfförsakelse. Det
gifves ett helleniskt ideal af sjelfutveckling, med hvilket det
platoniska och kristliga idealet af sjeltbeherskning sluter förbund,
i stället att stöta det bort ifrån sig såsom obehöfligt. Det
nia vara bättre att vara en Jolin Knox än en Alcibiades, men
det är bätcrc än någotdera att vara en Perikles; ej heller skulle
en Perikles, i fall vi i denna tid egde en sädan, vara utan
någon af de goda egenskaper, som funnos hos John Knox».
Hvad nu vidkommer Emerson, som jag kallar vesterns
Perikles, så är lätt att märka, huru sjelftuktens eller den
pffer-villiga hängifvenheten anda gjorde sig i hans enskilda
personlighet och offentliga meddelanden lika tydligt gällande som
sjclfbestämningens; huru det var först genom bådas förening,
som han småningom vann sitt stora inflytande (företrädesvis
på amerikanske unge författare) samt — hvilket är det
vigtigaste —, att detta inflytande varit ett påtagligen helsosamt.
Allt hans tal är uppmuntran. Men hans tal är icke derför
smicker. Han tror sin omgifning stadd i omätlig utveckling,
men ännu en i jemförelsevis ringa mån förverkligad. Han
känner, huru mycket ännu behöfver vidgas. Han märker ganska
väl, »hvar skon klämmer»; såsom man kan finna — bland
många andra — af följande uttryck i samma hans första mera
kända föredrag, der till och med bestraffningens slående ord
ljuda; dock aldrig hopplösa, aldrig ens för ett ögonblick
tillbakavisande, endast visande hän till ett mera upprätt eller
menskligt sätt att gå/vägen framåt.
»Menniskorna», säger han, »sådana de äro, söka helt naturligt
pengar eller magt, och magt emedan den är så god som pengar,
är de s. k. ’sportlerna’ af en syssla. Och hvarför icke? I>e sträfva
efter det högsta, och om detta drömma de under sin sömnvandring,
att det är det högsta. V^ck dem %— och de skola öfvergifva sina
falske gudar och skynda till den sanne».
»Denna revolution skall försiggå, i samma mån kulturens idé
vinner insteg i privatlifvet».
»Men — offentlig och enskild girighet gör den luft vi andas
qvalmig och tung. Den boklärde är tam, loj, verldslikställig. Se
allaredan de tragiska följderna! Detta lands verksamhetsanda,
kommen i vanan att sträfva hän mot låga syften, fräter upp sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
