Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RALPH WAJ-DO EMERSON.
121
till ett snille, således till en slägtets välgörare, eller, såsom Geijer
noggrant uttrycker det: varit ämnad att göra någon sak bättre
än alla andra menniskor. Ja, tillfälligtvis liar Emerson en
gång sagdt nästan ord för ord det samma: »Each man has
an aptitude born with him to do easily some feat impossible
to any other» (Success, Soeiety and Solitude).
En svensk kunde ju nästan tro det vara sjelfve Geijer, som
skrifvit äfven följande rader — sedan man frånräknat skilnaden
i stil:
»Är det icke den största olyckan i verlden att ej vara en
enhet, att ej räknas såsom en personlighet; att ej kunna framte denna
särskilda frukt, som hvaije menniska skapades att bära, utan räknas
slumpvis i hundra- eller tusental af det parti eller det kotteri, man
tillhör; att se vår åsigt geografiskt förutbestämd, såsom norr och
söder? Icke så, vänner och bröder, om Gud vill; vår framtid
skall ej arta sig så! Vi vilje stå på våra egna fötter; vi vilje
arbeta med våra egna händer; vi vilje tala våra egna medvetandens
tungomål».
»Allt, som sträfvar att göra den enskilda menniskan
sjelfständig, att omgjorda henne med den aktning, henne naturligen
tillkommer, så att hvarje menniska skall känna, att verlden är hennes,
och den ena komma att handla med den andra såsom en
sjelfständig stat med en annan sjelfständig stat, allt sådant sträfvar lika
mycket till en sann union som en sann storhet».
Det är således ej för att afsöndra eller splittra, det är ej
för att försvaga utan för att stärka samverkan med andra
individer och med hela slägtet, som han vill hafva den enskilde
sjelfständig, denne samme Emerson, som kännetecknande kallat
ett af sina härligaste verk, vid lifvets afton: Samfundslif och
Ensamhet (Soeiety and Solitude, 1870).
I Amerika, som sagdt, gick det emellertid under de
kraftfullaste lefnadsåren långsamt nog med hans popularitet. Den
unga fristatens härdige bebyggare häpnade väl ännu något
vid åsynen af sin egen själ så helt afslöjad. Detta var ett
för klart ljus för att ögonen straxt kunde vänja sig dervid.
En hans landsman, sjelf vittne till förhållandet, säger om vår
tankeskald, hvilken under tre af sina ungdomsår innehaft tjenst
som unitarisk prest (han härstammade från en gammal
prest-slägt), att, medan Doktor Channing var den mest populäre,
var denne den minst popi^re predikant i Boston och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
