Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Emersons sjelfva föreläsningssätt förklaras dersammastädes
hafva varit strängt återhållsamt, såsom talade han snarare till
sig sjelf än till andra och så, att alldeles ovilkorligen hvaije
åhörare, i sin ordning, liksom kände sig ensam. Det klassiskt
mägtiga uppläsandet, heter det bland annat, af ett stycke ’ur
Odyséen •
»gjorde tusen hjertan stilla som grafven; för fem minuter
tycktes det blott finnas två ting i verlden — tystnaden, och denna
röst, som sökte sig sin väg derigenom».
I dessa yttranden talar fackmannen, skolmannen. Det är
tydligen föreläsarens fulländade och sjelfständigt tillämpade
klassiska bildning, som ryckt den vittre åhöraren med sig.
Omdömena från Amerika hafva ett annat skaplynne.
Tillfälle erbjuder sig att äfven lemna prof på sådana, och från flera
olika håll, tack vare till stor del en med amerikanska förhållanden
förtrogen svensk tidning. Vi mötas här af ytterst praktiske
mäns sätt att se saken.
»Emerson–betraktas nu af allt flere som ett uppfriskande
salt i en materialistisk tid. Män ur de strängaste kyrkliga
bekännelser ha icke tvekat att begagna sig af hans stora förmåga och
brinnande nit Så gjorde bland andra den vidt beryktade
meto-distpresten Edward Taylor, under namnet ’fader Taylor’ känd
hvar helst engelsk tunga talas, han som bytte ut sydvesten mot
prestrocken för att tjena ’becktröjorna’, hvilkas faror och frestelser
han af erfarenhet kände. Han tog Emersons hjelp i anspråk för
att få till stånd ett sjömanskapell i Boston. Han trosbröder
beklagade sig deröfver att han ville samarbeta med ’en unitarian som
måste fara till helvetet!’ — ’Om Emerson far till helvetet,’ så
lydde fader Taylors ironiska och allt annat än undfallande svar,
’så är det åtminstone säkert att han kommer att förändra klimatet
der nere’.»
Samma nekrolog säger: »I sitt umgängessätt var han särdeles
fin, höflig lika mycket mot den simplaste arbetare som mot en
frejdad broder i Apollo». Och slutligen
»’Det är oskattbart för hela vårt folk’, skrifver en författare,
’att de skrifställare som tillhöra det snart ändade första skedet af
den amerikanska literaturens historia: Irving, Bryant, Longfellow,
Whittier, Hawthorne, Emerson, allesamman gifvit nationen
föredömet af ett rent och oförvitligt lif.»*).
*) Ny 111. Tidn. d. 27 Maj 1882.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
