Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RALPH WAJ-DO EMERSON.
127
skogsbygd. Det talar om hans frid, när han omslutes af de
a]lvarsamma skogarnes famn, der han mötes endast af
»tankarne och Gud», i motsats till stadens trängsel och äflan.
Ett tredje litfet skaldestycke är kalladt:
»Loftider.
Från höst till vår det bruna ollon,
Den frukt som barnen hay så kär,
Sig lånat gladt åt deras lekar
Och deras bästa leksak är.
Men tag det nu! O nej, du kan ej\
Dess rot trängt ned i tufvan stark,
Ej lekverk mer — nu har det pligter]
Det ligger ankarfast i mark.
Nyss yra morgonfriska flickan
Med ung och gammal lekte huld\
Var idel solsken, kär för alla,
Mer kär f or en än solens guld.
Hvad blef det af den täcka tärnan ?
Hon maka är — förundrad blif l —
Hon sitter vid en vagga stilla,
Hon lefver i den spädas lif.
Du leker ännu? — Korta stunder
Ger Ödet lof tid; din är slut!
Nu måste du bli man och konstnär.
Pass på; ty ebben faller ut!»
De i stenstil affattade rytmiska mottona öfver tjugu af
Emersons uppsatser (Twenty Essays) äro ’märkliga nog såsom
en universel moralists ordstäf, icke såsom skaldestycken. I
nämda samling essays äro de yppersta: Intellect, History,
Circles, Selfreliance, The Poet, Nature, Spiritual Laws, The
Oversoul, Compensation. De äro jembördiga, om ock ej i
flödande vältalighet, med Man Thinking, Literary Ethics, The
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
