Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 SVENSK FILOSOFI.
inskränker sig till ett blott och bart åberopande af Boström.
Om än de hufvudsakliga grunder, på hvilka kritiken stöder
sig, endast därigenom skulle vinna fullt bindande kraft, att
möjligheten af ett på dessa grunder uppfördt inom sig fullt
sammanhängande och motsägelselöst system vore uppvisad,
så hindrar dock detta icke, att deras giltighet äfven oberoende
af systemet kan granskas. Dessutom — huru skematiska och
aforistiska de tillgängliga framställnigarne af Boströms filosofi
än äro, så äro dock grundtankarne däri tillräckligt kända för
att äfven ur denna synpunkt möjliggöra en granskning. Såsom
bekant är hade Fichte stannat i en olöst motsats mellan jaget
och en för detta absolut främmande och obegriplig anstöt.
Schelling sökte öfvervinna denna dualism genom att inflytta
motsatsen i det oändliga sjelft, hvilket följaktligen af honom
fattades såsom en enhet af motsatta verksamheter;*och denna
uppfattning af det oändliga såsom enhet i motsats återfinnes
under en eller annan form äfven hos Höijer och Geijer.
Däremot sökte Boström, i viss mån föregången af Schelling sjelf
under den period af hans filosofiska utveckling, som af prof.
Nyblæus benämnes den tredje, att utesluta all motsats ur det
absoluta genom att förklara den såsom en följd blott af vår
oförmåga att genomskåda det sannt varande. Härtill ansluter
sig prof. Nyblæus i sin kritik, delvis med anförande af
mästarens ord, men därjemte äfven med egna argumenter. * Det
kan icke ligga i medvetandets begrepp att tillika vara
medvetslöst eller att öfvergå från dunkelhet till klarhet. Ett
medvetande, som är enhet af motsatser, är såsom sådant
ändligt och relativt. Häraf följer, att endast det positiva och
väsentliga i naturen, men ej det negativa och defektiva, som
utgör det ideellas eller andligas relativa motsats, kan
omedelbart tillhöra Gud eller falla inom hans medvetande. Ett
medvetande, som i och genom sig sjelft vore ett
medvetslöst, är likaså otänkbart, som ett ljus, som i och genom sig sjelft
vore mörker, eller ett mörker, som i och genom sig sjelft vore
ljus. Häraf drager förf. den slutsats, att inläggandet i Gud af ett
naturmoment eller en polaritet af motsatta bestämningar intiebär
ett öfverflyttande på det absoluta af hvad som endast
tillkommer det relativa och ändliga. För oss existerar visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
