Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-SVENSK FILOSOFI.
155
ingen bestämdhet är tänkbar, som icke hänfbrer sig till ett
uteslutningsförhållande Till samma slutsats leder äfven
Boströms lära, att Gud icke i och för sig står i något
förhållande; ty utan förhållande är intet tänkande och ingen
verklighet tänkbar. Vi hänvisa i detta hänseende till den klara
oeh bindande bevisning, som är gifven af en engelsman,
Mansel *). Endast en utväg gifves att vetenskapligt
öfvervinna positivismen, näml. att skilja mellan ändlighet och
väsentlig relation till ändligheten, eller att fatta det oändliga,
icke såsom uteslutande inskränkning och ändlighet, utan såsom
inneslutande den i sig såsom sin egen sjelfbestämning, så att
det i relationen till det ändliga endast hänför sig till sitt eget
moment. Den läran, att all relation är utesluten från det
absoluta, leder däremot oundvikligen till positivismen **). Denna
konseqvens har ock uttryckligen blifvit uppvisad af Höffding i
hans uppsats om tFilosofien i Sverig». Enligt Höffding har
Boström riktigt insett relativiteten af sådana begrepp som
tid, rum, kraft, utveckling o. s. v. och därföre sökt hålla dem
borta från det absoluta; hans brist består blott däri, att han
icke insett, att medvetandets och kunskapens begrepp
likaledes äro relativa, och upphäfva sig sjelfva när man vill gifva
dem absolut betydelse. I positivismens historiska uppkomst
har naturligtvis Boström ingen andel; men detsamma kan ock
sägas om Schelling; ty Comte var groft okunnig i den nyare
tyska filosofien. Däremot skulle man utan svårighet kunna
uppvisa öfverensstämmelsen mellan Boströms filosofi och den
på Comtes tid vid universitetet i Paris rådande eklekticismen
eller (såsom den äfven benämndes) spiritualismen — framför
allt i ringaktningen af naturvetenskaperna och filosofiens
inskränkande till en psykologisk analys af medvetandets innehåll.
Vi hafva uppehållit oss länge — må hända alltför länge
— vid det filosofiska system, som förf. lagt till grund för sin
») Upptagen i Herb. Spencers First principles, 4 ed. s. 39. Till
Mansels egen skrift har ref. icke haft tillgång.
*•) Det torde vara öfverflödigt att anmärka, att vi här endast afse
den vetenskapliga positivismen och följaktligen lemna ä sido de
absurdi-teter, till hvilka positivismens upphofsman, framfor allt i den sednare,
religiösa vändningen af sin lära, förföll.
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
