Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
SVENSK FILOSOFI.
hans utveckling, som af förf. benämnes den tredje, alltså just
den, under hvilken han enligt förf. sjelf företrädesvis närmade
sig till en riktig uppfattning af det absoluta (d. v. s. till
Boströms filosofi). Det var just ohållbarheten af denna dualism
mellan det oändliga och det ändliga, som föranledde Schelling
att antaga ett naturmoment (en tgrund») i Gud. Den
ståndpunkt, hvilken förnekar all härledning af det ändliga ur det
absoluta, var således tör Schelling endast en genomgångspunkt,
hvilken han redan hade öfvergifvit under den period, som’af
prof. Nyblaeus benämnes den fjerde. Däremot har Boström i
sitt system just upptagit och fasthållit denna af Schelling
redan öfvergifna ståndpunkt. Så förklarar Boström i
Anmärkningar till helvetesläran s. ii (andra uppl.), att icke ens vår
mänskliga .ändlighet kan tänkas hafva sin orsak i Gud eller
vara af honom bestämd, hvaraf naturligtvis följer, att de
sinnliga tingen ännu mindre kunna vara bestämda af Gud eller
ur honom härledas och förklaras, då dessa endast existera
i och för vår ändliga uppfattning. Vi förbise härvid icke, att
den bevisning, som Boström i en not gifver för denna sats,
endast afser det tidliga orsaksförhållandet; men däraf följer
blott, att Boström i själfva verket icke bevisat, hvad han dock
uttryckligen och utan inskränkning påstår, näml. att
människans ändlighet icke är bestämd af Gud.
Vi hafva sett, att det frö till positivism, som förf. funnit
i Schellings förnekande af det ändligas härledning ur det
oändliga, ännu mer utveckladt förefinnes i Boströms filosofi.
Vida större vigt lägger dock förf. på det frö till positivismen,
som skall ligga i den läran, att all bestämdhet nödvändigt
innebär inskränkning. Hör det till det verkligas natur att
vara bestämdt och innebär all bestämdhet nödvändigt
inskränkning, så kommer man näml. enligt förf. till den slutsatsen, att
det ligger i verklighetens begrepp att vara ändlig och att en
oändlig eller absolut verklighet är otänkbar. Om det att
innebära inskränkning skall omedelbart anses liktydigt med att
vara ändlig, så medgifva vi, att förf:s slutsats är
ovederlägg-lig; men däraf följer då vidare, att positivismen är den enda
vetenskapligt hållbara ståndpunkten i filosofien, enär, såsom i
det föregående blifvit visadt, ingen åtskilnad och följaktligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
