Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 LITERATUR.
Men deremot ges det ett annat slag af ändringar, som ej äro
underkastade samma betänklighet, nämligen sådana som verkställas
med folkvisan sjelf såsom material. Att ur poetiskt intresse
komplettera en variant med en annan, korrigera ett niissiyckadt uttryck
med en bättre öfversättning, utbyta ett obegripligt ord mot ett i
folktonen allmänt gängse o. s. v. — :ilt detta kan anses såsom en
tillåtlig restauration, om nu en restauration nödvändigt skall göras.
Man rör sig här på folkvisans egen mark, man bygger med hennes
virke, ja man bygger till och med på samma satt som hon, ty
ungefar så har väl mången relativt slutgiltig folkvisegestalt bildats
medelst hoplappande af olika version jr oc^ traditioner. I denna
del synes oss utg:s åtgörande hafva varit särdeles lyckligt. Det
är ej blott i de af utg. i företalet berörda och motiverade
ändringarna af detta slag — såsom uti vi<orna Per Vattenman, Habor
och Signild, Sven Svanehvit, Liten vallpiga, Hillebrand, Herr Ulf
och fru Sölfverlind, Harpans kraft, Necken, Linden, Lindormen,
Herr Olof i elfvornas dans, Klosterrofvet — utan äfven på många
andra ställen, som en uppmärksam läsare varsnar en hop
arkitektoniska smådrag, uppbygda af den sant poetiska instinktens förening
med ett kärleksfullt studium af både närmare och mera fjärrliggande
upplagor, varianter och texttolkningar, och genom hvilkas
samverkan onekligen ej sällan de förut kringströdda och i sin splittring
mindre njutbara fragmenten blifvit samlade till en helgjuten
totalbild. Till och med rena uteslutningar äro ur denna synpunkt
obetänkliga, enär äfven sådana höra till folkvisans eget sätt att
arbeta. Alla sådana, dem utg. företagit, finna vi ock särdeles väl
på sin plats, med ett enda undantag nämligen den i «Herren Båld»,
hvarigenom det ej tydligt framgår att denne grymme herre får
något välförtjent straff.
Äfven sjelfva urvalet af visor är i allmänhet godt, och
särskildt hålla vi utg. räkning för att han medtagit cskämtesånger och
lekar» samt «vallsånger och barnvisor», dem man annars ej plägar
få se i samling. Genom fullständigt uteslutande af moderna
författares visor i folkton skulle boken vinna i homogenitet och äfven
rättvisa, ty det finnes nog många andra författare än de anförda,
som kunde ha lika stora anspråk på att ihågkommas såsom diktare
af sant folkliga sånger, alt ifrån Olof v. Dalin, ja Johan
Messenius, och ända till — utgifvaren sjelf.
A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
