Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR.
173
Versen «Af skadan blir man vis» lär enl. utg. vara «platt
reflekterande och illa infogad». Måtte åter bero pä en helt
subjektiv smak! För vår del finna vi den fullt i stil med folkvisans
anda, som svårligen har något emot en liten fabula docet, hälst
såsom här i en halft humoristisk vändning.
Vi afbryta vår lista på betecknande exempel med den
anmärkningen, att om utg. endast hade reflekterat en smula på att
folkvisan är ämnad att sjungas, icke att deklameras, sä hade alla
lians restaurationsförsök i hvad beträffar metern sjelfmant visat sig
onödiga, enär alla oegentligheter härutinnan helt enkelt försvinna i
den taktbundna melodin, som tillåter att efter behag en eller flere
stafvelser kunna komma på samma tidsvärde, utan att det helas
likformiga rytmik derigenom lider ringaste afbräck. Ett poem, så
till sjelfva sin natur tvillingbarn med melodin, som en folkvisa ’är,
måste dömas efter musikaliska, icke efter metriska lagar.
Men ännu ha vi en gås oplockad med utg., och det gäller
hans behandling af namngifna skalders alster, der utg:s otidsenliga
uppfattning af det tillåtliga är minst sagdt förvånande. Om utg.
för sina rekonstruktioner af folkvisan åtminstone kunde förebära
det skenbara försvaret, att «hon tillhör ju alla och ingen*, så har
han här ej ens detta halmstrå till räddning från en sträng kritiks
dom. Eller hvad skall man i det nittonde århundradets
åttionde-andra år säga om ett hos en ryktbar författare och publicist så
säreget begrepp om literär eganderätt, att det tillåter honom göra
godtyckliga ändringar i två allbekanta poem af Richard Dybeck?
Har utg. den aflidnes fullmakt att så göra? Till dess han uppvisar
en sådan, nedlägga vi här i rättskänslans och publicitetens namn
den skarpaste protest mot dylika tilltag, vore de än förestafvade
af den naivaste välmening och den mest oemotståndligt fanatiska
korrigeringsifver.
Vi ha med flit utförligt uppehållit oss vid några fläckar på
medaljens frånsida, dels på grund af sakens principiella vigt, dels
ock emedan dessa fläckar i det hela — ehuru långt flere än vi
anfört — likväl icke äro så talrika, att de ej vid en möjligen
blifvande ny upplaga af boken lätteligen kunde frätas bort i en
uppriktig sjelf kritiks kraftiga skedvatten. Men detta varder också
oundgängligen nödvändigt, så vida ej en stor del af svenska
allmänheten skall få en snedvriden uppfattning af vår både fornnordiska
och medeltida poesi, hvilket svårligen kan vara någon verklig
kulturvinst, äfven om det poetiska intresset i och för sig skulle
blifvit tillgodosedt, hvilket dock — enligt hvad vi sökt visa — icke
blir fallet genom ändringar, grundade på någon som hälst
indivi-duel smak, den der öfver hufvud aldrig kan tjenstgöra såsom
fullt tillförlitligt stereoskopglas emellan forna tiders karakteristiska
skaldekynne och samtidens optiska ackommodationsförmåga vid
betraktandet och njutandet af detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
