Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skattereformen.
18 I
ningsbar inkomst skall jämväl efter förslaget erläggas lika
bevillning eller en för hundra af inkomstbeloppet. I denna punkt
torde från rationell ståndpunkt de väsentligaste anmärkningarna
kunna göras mot reformförslaget. . I hufvudsak torde man
nämligen inom teorin vara tämligen ense därom, att
beskattningen äfven i viss mån bör lämpas efter olika inkomsters
olika art. Då man hyllar den redan i 1791 års franska
författning formulerade regeln, att skatterna böra lika fördelas
mellan alla medborgare i förhållande till deras förmåga, så
kan man näppeligen finna det tillfredsställande att uttaga
samma procent af alla slags inkomster*). Ty det är
uppenbart, att den skatteförmåga, som genom den beräknade
inkomsten angifves, ingalunda uteslutande beror af inkomstens
belopp; inkomstens trygghet, påräknelighet och varaktighet
hafva äfven väsentlig betydelse för en riktig uppskattning af
skatteförmågan. Den mest slående motsatsen bildas af inkomst
af kapital och af arbete. Enligt förslaget skall en kapitalist
med 40,000 kronor^ kapital, det må utgöras af fastighet eller
annat kapital, icke betala större inkomstskatt än en person,
som bereder sig en årsinkomst af 2,000 kronor genom arbete,
som kan vara af tämligen tillfällig art. Vi finna det
obestridligt, att den förres skatteförmåga är större än den
senares. Om båda förbruka hela inkomsten, så har den förre
ändock alltid qvar kapitalet, själfva inkomstkällan, men den
senares arbetskraft aftager och dessutom kan han komma att
sakna arbete; för dessa händelser bör han ha kunnat afsätta
något af sin irikomst för framtiden och hans skatteförmåga
är i mån häraf mindre än kapitalistens. Tydligast blir
skatteförmågans olikhet, om man tänker sig, hvilken årsinkomst
kapitalisten skulle kunna tillförsäkra sig genom att för sina
40,000 kronor köpa sig en lifränta; resultatet blir härvid helt
annat än de fem procent, för hvilka han erlägger inkomstskatt.
Då man inom skatteregleringskomitén yrkat högre beskattning
*) Jfr. herrar Rydins och Hedins reservationer. Dessa två
komité-ledamöter förtjäna i allmänhet det hedersomnämnandet, att de oförtrutet
med afseende å förmögenhets- och inkomstbeskattningens fördelande
uppträdt såsom målsmän för de mindre bemedlade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
