Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 l8 STRÖFTÅG I VÅR UNGA LITERATUR.
samt för den okände man, som han öfvervunnit och slagit
till golfvet, om sin kärlek och sina studier. — Och ändå veta
de alla, hvilken sällhet ligger i att vara ensam om den
ljufvaste hemlighet, menniskan kan gömma på, att behålla för
sig sjelf vår högsta fröjd, vår tro, vår själs hemlighet:
t Slut det ödmjukt i hjertat inne
och var nöjd med att der det gror—
Dagvard tillstår, att han är ett barn, som ej fick blifva
en man. Det samma kunna de andra säga. Också går det
dem illa. Ej att hon, som de så hängifvet älska, skulle
bedraga dem. Nej, hon hyser alltid, om ej kärlek, så vänskap
och djup, sann tillgifvenhet för den trogne riddaren, som
fordrar intet och är nöjd, blott han får vara i hennes närhet
och andas den luft, som smeker hennes rosiga kind.
Det går till en tid. Så blir den korta sällhetsdrömmen
en dröm, och annat kunde den ju aldrig blifva. Då fogar
han sig genast,, utan invändning. Han har varit lycklig, så
lycklig, att sorgen aldrig kan slå ned honom. Han har
funnit stjernan, som han sökte, fast den ej ledde till hamnen,
och det var hennes kall att för honom utpeka försakelsernas
bana, som leder uppåt genom den sorg, som är efter Guds
sinne. Han har älskat sin mö så, som man älskar solen,
aldrig var han värd en sådan salighet, som att få ega henne:
<Och jag, som hoppats att ega dig l
Det är ju som om nordan sänkte
sin flygt i tro på ett blomsterrus, —
det är som om en midnatt tänkte
få se och njuta tnorgonens ljus.*
Och de skiljas, de två, utan minsta harm, utan andra
tankar än välsignelser från ömse håll, med osvikligt nopp att
mötas i andens hem, der intet skall skilja dem åt, med ord
af sådan vekhet och kraft, parad med den ädlaste
undergifvenhet, som väl sällan äro sagda på scenen eller gångna ur
tryckpress.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
