Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 l8
STRÖFTÅG I VÅR UNGA LITERATUR.
Sörja fä de ej. «Blott barnen gråta åt en bubblas öden».
Sina krafter skola de skänka åt menskligheten, åt de lidande,
åt framtiden, skänka dem med undergifven glädje som en
gåfva åt den älskade:
*Och när ditt lif du àt det goda gifver,
sä gläds jag åt, att min du än förblifver,
ty hvart du går, du verkar i mitt kall.»
Men gladt och frimodigt med högburet hufvud!
t Du har ej rätt att klaga,
ont hjertats band\ som knytes
i hoppets stunder,
snart brister och går under, —
det fyllt sitt värf som blomman, då hon brytes.»
Max gifver sitt lif för Karin Månsdotter, Thyra räddar
Gustaf Vasa för priset af sin lycka, Herbert ger sin syster åt
den man, hon håller kär, så snart han får visshet om, att den
döda Agnes älskat honom till sin sista stund och väntar
honom der ofvan, — då har han nog för sin ålderdom.
Dag-vard ger naturligtvis bort allt för sin ljufva herrskarinna, han
blir tjuf och narr och fängslad och hånad och kastad i
vilddjurets gap, han rifver ut sina ögon och är trots allt
öfverjordiskt lycklig, då hon till slut väljer honom att tända
minan, som skall gifva dem alla döden. Äfven der hägrar
hoppet bakom striden:
« Vårt lif var natt, var död är soluppgång,»
samma tanke, som sväfvar på den döende Catilinas läppar —
i Henrik Ibsens ungdomsförsök:
c Mit liv var uvejrs rasen under natlyns- glöd\
men en rosenfarvet morgendämring er min död.»
Erland ställer också sitt lif till sin gudinnas tjenst, han
hör till de ädla själar, hvarom Herbert talar, som blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
