- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1883 /
224

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224

drabbas deraf? Jo, alla stadens skattdragande medborgare, äfven
de minst bemedlade. Och på omkring två år kunde de icke få
räkna på någon inkomst genom badbesökande. Så lång tid skulle
omläggningsarbetet kräfva.

Från detta till det nästa, att Stockmann ej vidare kan få en
rad in i tidningen och ingen offentlig lokal, icke ens salen i
badinrättningen åt sig upplåten för muntligt offentliggörande af saken i
fråga, är blott ett enda litet steg, sedan broder Peter väl kommit i
rörelse. Hvarförutom doktorn redan fått sin dom, att derest han
skrifver i annan tidning eller företager något för att sprida ut sina
«obevisade» påståenden, så är han med samma »skild från tjensten
som badläkare»; men i annat fall är Peter beredd att — till
allmänhetens lugnande — förmå badstyrelsen för syns skull vidtaga vissa
små ändringsåtgärder och försigtighetsmått.

Under striderna om allt detta, visa sig (som vanligt i Ibsens
arbeten) de två qvinnorna, den gammaldags qvinnan och
framtids-qvinnan, såsom qvinnor af äkta slaget. Fru Katrine är i första
häpenheten färdig öfvergifva mannens sak och att för hans räkning
falla till bönboken. Men när hon ser Tomas lemnad alldeles
ensam, störtar hon sig beslutsamt öfver på hans sida; och der stannar
hon till slutet. Petra är honom hela tiden trogen. Här är en
konflikt, ej uteslutande mellan individ och samhälle, men mellan
familj och samhälle.

Nå men Aslaksen då?

Sedan han, förmannen i husegareföreningen, kommit på det
klara med, hvilkas skinn det denna gången skall gälla, låter det
något annorlunda med »den kompakte majoritet». Han vill ej ens
på doktorns eget förlag åtaga sig att trycka dennes redogörelse;
och när doktor Stockmann i sin ifver beslutar sig för att sjelf gå
gatorna fram och för folket derute läsa upp sin inlaga, säger han:
»De får ikke en eneste månd i hele byen til at gå med Dem».

Men fru Katrine blir häraf blott så mycket hurtigare: »Bare
ikke gi’ dig, Tomas. Jeg skal be* gutterne gå med dig.

Doktor Stockmann.

Det er et ypperligt infald!

Fru Stockmann.

Mörten gör det så gerne; og Ej lif, han går nok med, han
også».

Der hafva vi nu herr doktor Tomas Stockmanns hela
manhaftiga kompani, två man starkt, den ene 13, den andre 10 år.

Men en sista undsättning bjudes. Doktorn slipper gifva sig
ut på gatan, med en trumslagare framför sig, gossarne och Petra
bakefter sig, och Katrine i ett fönster- såsom »skönhetens drottning»
vid tornerspelet Kapten Horster upplåter åt honom sin stora
sal för föredraget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free