Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
IBSENS SENASTE SKÅDESPEL. "2 21
Men sådant kan nu, enligt hvad erfarenheten lär oss,
åstadkommas på många sätt. Ibland sker det till och med — såsom i
några stycken hos Shakspeare — hufvudsakligast genom skaldens
egen höga och fria ställning tiLl sitt verk. Handlingen kan vara
nästan bara det ena upptåget på det andra, de handlande
personerna kunna hafva synnerligen stort slägttycke med fågelskrämmor;
och ändå vänder man hjertligen förfriskad tillbaka från umgänget
med detta underliga sällskap; ty man har alltid tillika kommit i
sällskap med Shakspeare sjelf. Samma gäller ju någon gång äfven
lians sorgespel, méd skocktals bofvar och brott. Af nästan idel
missljud danas högstämd harmoni — man kan ej förklara huru.
Sådana iakttagelser äro sannerligen icke egnade att göra
estetiska studier till någon enkel och beqväm sysselsättning. I all
synnerhet äro teaterfrågorna invecklade. Det är icke omöjligt att
komma till de hvarandra mest motsägande slutsatser om, hvad
som bör kallas allmän regel för framlockandet af harmoniska
totalintryck genom skaldeverk för scenen.
Men det visar sig, som bättre är, ganska lätt att hitta
grunderna för den fulltoniga humorn särskildt i En Folkefiende. Utom
oss derför räkna upp åtminstone några af dem.
Konflikten i stycket först och främst är en af de allra
begripligaste, en som litet hvar af oss i morgon dag kan vänta
sig att utsättas för: spörsmålet, antingen i ett visst särskildt
fall omsorgen om att fortfarande kunna få det dagliga brödet, är
den mest befallande eller icke. Vidare är det en konflikt som i
åskådarens sinne afgör öfver någonting mycket stort, nemligen, om
man fortfarande skall våga kalla sig hederlig menniska; så att
åskådaren håller sig mycket vaken. Vidare är det så fiffigt stäldt,
att dock inom sjelfva skådespelet motståndarne till det rätta ej
ohjelpligt hemfalla under någondera domen: idiotism eller
lifaktighet —, i hvilket fall intrycket af konflikten icke vore humor.
Uppslaget med afseende å det faktiska (helsovattnets tillstånd) är
ju ett vetenskapligt Ja, doktorn har icke ens förmått åstadkomma
det sjelf utan vädjat till universitetet. Alla dessa småstadsbors
ganska naturliga egennytta har en mägtig skyddspatronessa:
okunnigheten ; och till detta helgon uppgå naturligtvis nu ur deras
hjertan de mest bevekliga böner om, att man icke må bli nödgad tro9
det man icke kan se. Infusorier äro icke just några påtagligt
öfvertygande sakförare för pligten att afsäga sig sin årsinkomst.
Der finnes visserligen blott <?//, gamle Mörten Kiil, som är alldeles
viss i sine faders tro. Men han är — trots sin ställning af
förbisedd och undanknuffad — dock ingenting mer och ingenting
mindre än det öfriga samfundets klimax i just denna okunnighetsdyrkan.
När han skrockar och muttlar af välbehag öfver doktorns »abespiN
med bolagsmän, stadsfullmäktige, tidningsredaktion, jä sjelfve
borgmästaren, åt detta, »det bedste» han »hört», att skaffa dem på halsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
